Header

En mammas i-landsproblem - det är bröstmjölk all over the place haha. När jag ammade min första son så läckte det en del dom första dagarna sen höll sig tuttisarna i styr utan att läcka. Men den här gången när jag fött Ledri så har jag konstanta problem med mjökläckage haha. Så fort min äldsta son är lite högljudd så sprutar mjölken, är det ett skrikljud på tv.n, om pappa pratar för högt, när Ledri gnyr, när en hund skäller i trapphuset, när jag hör barnen på dagisgården.. ja mina tuttisar reagerar på precis allt och jag läcker mjölk till höger och vänster. Dom lever sitt egna liv och jag kan inte styra över det. Spelar lixom ingen roll om jag har ilägg i amnings bhn tycker alltid att jag har mjölkfläckar på alla tröjor och får byta i sängen för jag och Ledri vaknar upp i en mjölkbassäng. Men det är samtidigt bra, det betyder att jag har mjölk så det räcker och blir över för att mätta min bebis + storebror som fortfarande tar sig en slurk på kvällarna när han ska sova.

I know, han är 13 månader och borde sluta tutta på sin mamma, men samtidigt tycker jag det är helt okej. Jag har lite svårt för mammor som har så enormt bråttom att sluta ge sina barn bröstet, varför stressa över en trygghet som gör barnen så gott? Allt i dagens samhälle ska gå så sjukt fort och vi har inte tålamod med något. Jag älskar att amma mina barn, är det bästa som finns. Jag har verkligen INTE haft några problem med det och har därför inte bråttom som många andra att slita bort bröstet från dom.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments


Bloggen blir inte så intressant idag. Större delen av dagen har spenderats i sängen ihop med den här lillknodden som fortsätter ha problem med magen. Men mamma har såklart löst problemet genom att hjälpa honom på traven och lätta på gaserna. Så hur gör jag? Jo jag tar lite olja på tempen och för in i lilla rumpisen och vips så pyser gaserna ut automatiskt. Vet att en del mammor skulle säga - nej nej nej inte göra så. Men det skiter jag fullständigt i. Om jag kan lösa hans onda mage på 2 sekunder så tar jag hellre till med dom knepen som funkar än att gå runt här och försöka rapa och massera mage i timmar utan att knappt få ut en enda liten fis. Varför dra ut på lidandet i onödan lixom? När jag kör på min metod så pyser det som punka på ett däck och vips så vill han äta igen och somnar sedan som en klubbad säl och sover i timmar.

Lite rolig post till Luan som pappa beställt.
Haha men alltså paaaappa.. kolla vad han varit inne och beställt till Luan. En tröja med ett tryck med mig på och en text där det står "world's most badass mum" hahaha. Liten kul grej bara, men undra hur folk kommer reagera. Men har man en galen pappa så har man, han är den här hemma som kommer på dom där knasiga idéerna, vilket dom flesta papporna brukar göra. Får inviga tröjan vid ett lämpligt tillfälle, kanske nästa event om han följer med. Har man en toppbloggande mamma så kan man lika gärna promota för det redan som ett åring *skratt*. Gud va han kommer skämmas över oss när han blir äldre.

Nu: Fortsätta med fredags städningen medan Ledri sover.

Likes

Comments

Godmorgon på er. Här hemma är det sjukstuga igen. Känns som vi aldrig blir friska i den här familjen. När Samir kom hem från Kosovo så var han sjuk, sen blev Luan sjuk i bronkit och sen fick jag akut bronkit, sen har förkylningarna hoppat från person till person och det är alltid någon av oss som mår lite sämre och springer runt med täppt näsa. Luan har nu i några dagar varit lite hängig igen med rinnande näsa och nu har jag fått det + lillebror som haft en jobbig natt *phu*. Jag har inte fått många timmars sömn den här natten, Ledri har varit rätt förtvivlad då han inte lyckats ta bröstet eftersom näsan varit igentäppt. Jag har droppat i bröstmjölk i hans näsa som hjälpte lite grann (tacka vet jag bröstmjölk), plus att han haft gasmage som jag fått hjälpa honom på traven med. Nu är Luan nere på dagis och lillebror somnade gott för en stund sen, hoppas han får sova ordentligt i några timmar nu det skulle han behöva efter en vaken natt. Ska också försöka lägga mig en stund och se om jag kan få någon timmes sömn till. Eller så börjar jag plocka och städa istället "om jag känner mig själv rätt".

Likes

Comments


Det har blivit en hel del inlägg om barn på senare tid (vilket kanske är förståligt då jag precis blivit mamma till min andra son). Just nu kantas mina dagar av inget annat än babymys och lek med ettåringen. Jag vet att många av er som läser bloggen kikat in här med intresse för en hel del andra saker - event, galor, coola samarbeten med sköna företag och liknande. Jag kan lugna alla er med att jag självklart kommer komma tillbaka med den typen av bloggande i sinom tid, men just nu lever vi i den här bubblan innan jag tar tag i alla dom andra sakerna som hör till min vardag. Jag kommer börja ta lite nya bilder och inspirera er, men jag känner att jag måste få återhämta mig kroppsligt igen och få komma in i livet ordentligt med två små barn. Hoppas ni har lite tålamod.

Däremot har jag fått en drös med nya läsare i och med mitt skrivande om just barnen, så det är riktigt kul. Förut hade jag lite stress kring bloggen då jag ville att den enbart skulle ha fokus på det där ytliga, men jag inser mer och mer att det går att kombinera dom två olika världarna, så det är något jag garanterat kommer fortsätta göra och hoppas att ni fortsätter haka på. Ni får mer än gärna Brain storma om ni vill att jag ska skriva om något speciellt. Kram på er ni är bäst

Likes

Comments


Godmorgon...
dagen startade för ca 2 timmar sedan här hemma. Pappa har tagit Luan till dagis och jag har legat kvar i sängen med en hungrig lillebror som ammade i nästan 40 minuter *rekord*. Trodde han skulle somna om som han brukar göra, men han ligger och håller mig sällskap här i köket när jag dricker min morgon kaffe *trevligt*.

Klockan 13 idag har jag tid hos BVC, ett onödigt måste. Jag är verkligen inget fan av BVC om jag ska vara helt ärlig. Varför kan jag berätta om i ett enskilt inlägg senare, men jag tycker inte att BVC gör någon nytta för familjer med barn. Att kontrollera sitt barn är självklart viktigt, men tycker att man som familj själv borde få ta kontakt med läkare och annat för att väga, mäta och undersöka att barnet utvecklas. Det finns inget hittills som BVC gjort som varit positivt. Jag hade en barnmorska med Luan som var hemsk. Hon tilltalade inte ens pappa när vi var där och började krångla med en drös olika saker för att jag ombokat en två tider som inte passade oss just den dagen. Jag envisades och fick byta barnmorska och är nöjdare idag, men får fortfarande rysningar och obehag i kroppen varje gång jag har en tid dit. Vad jag vet så är BVC frivilligt i Sverige, men om man skulle avsäga sig den kontakten så kan jag garantera att dom familjerna skulle bli orosanmälda till socialtjänsten. Samma sak när det kommer till vaccinationer, det är frivilligt, men har hört om familjer som även där blivit ihop kopplade med socialtjänsten för att dom tackat nej till vaccinationerna. Jag personligen har valt att vaccinera båda mina barn, men fortfarande vet jag att en del väljer att inte göra det. Varför ska man bli oroasanmäld av BVC när det är frivilligt. Nä gillar inte sånt där.


Har ni positiva eller negativa uppleveler kring BVC? Tycker ni att er barnmorska hjälper er med ert barns utveckling eller känner ni er mest hårt granskade av en främmande människa som anser sig veta och känna ert barn bättre än er?


Likes

Comments

Vilken latdag jag haft här hemma idag. Större delen av morgon spenderade jag i sängen med Ledri. Kokade kaffe som jag tog med in i sovrummet *bästa*. Klockan 13.30 klev vi upp och mötte dagen som först. Livet med nyfödd bebis är inte så tokigt som många tror, det är rätt chill faktiskt. Luan kom hem från dagis vid 14.00 tiden och åt lite mellanmål hemma innan han och pappa gick ut på en liten promenad innan middagen. Lagade mat och fixade ordning lite i Luans rum nu när vi bestämt oss för att försöka få honom att sova i sin spjälsäng. Han har samsovit sedan han föddes, men det är rätt krångligt eftersom han vaknar så ofta om nätterna och gärna kryper ur sängen. Kan han acceptera spjälsängen som vet man åtminstone att han inte kan ta sig någonstans. Klockan är 20.30 och jag är redan trött och redo för att sova, men Ledri kommer vakna snart igen och vilja amma, så jag står ut fram till elva tiden sen är det natti natti för mamma.

Hur har er dag varit?

Likes

Comments

Igår hade vi världens mysigaste kväll med barnen. Världens bästa faster Valone kom över och lekte med oss. Va säger man om den tjejen, hon är så kärleksfull och så hjälpsam. Hon springer alltid över hit och umgås med barnen och erbjuder sin hjälp - Vilken "snart" 13 åring gör det frivilligt? Jag menar många ungdomar i hennes ålder lägger benen på ryggen och springer åt andra hållet när en ett åring börjar trotsa. Vi ska skatta oss lyckliga som har den bästa familjen i världen och framför allt Valone som varit en klippa i stormen så många gånger att jag tappat räkningen.

Sa jag ens godmorgon? Goooodmorgon på er finisar. Jag och Ledri vaknade upp klockan 08.00 av att pappa och Luan var i full gång med påklädning och frukost för att hinna ner till dagis i tid. Idag ska dom på utflykt med barnen, ska bli kul å höra hur han har haft det. Känns som inskolningen funkar bra. Han gnäller lite när vi ska lämna och gå, men sen glömmer han snabbt bort oss och fokuserar på dom andra barnen och lek. Skönt att hans dagar blir lite mer stimulerade. Inte roligt att gå hemma med mamma som sitter fast med ett spädbarn från morgon till kväll.


Är så fruktansvärt kär i min familj, är så glad att jag får dela alla mina dagar med dom här underbara små människorna i miniatyr storlekar.


Likes

Comments


Godmorgon finisar.. vilken kväll vi hade igår. Mormor kom förbi och umgicks med barnbarnen och hade det allmänt mys. Alltid lika mysigt när hon kommer förbi och umgås. Sen vid 20.00 tiden var det dags för nattning av äldsta sonen. Vi har haft lite krångel med hans sovtider, men det är verkligen dags att jobba på dom nu när han börjat på dagis. Lättare sagt än gjort, han somnade utan problem, men vid 21.30 vaknade han och låg klarvaken till klockan 00.30 inatt. Antar att vi kommer ha det såhär ett tag framöver tills han fått in nya rutinerna i sitt system. När jag väl la mig så somnade jag som en stock, men har behövt vakna ett par gånger med Ledri som velat ligga vid bröstet större delen av natten. Så den här morgonen är lite mer segstartad än gårdagen. Men vi är i gång och på benen och ska förbereda oss för att möta den här regniga tisdagen. Kaffe får vara min räddning under dagen.

La ut min förlossningsberättelse igår för er som är intresserade.



Likes

Comments

Ledri var beräknad den 11 september, men kände på mig att han skulle komma tidigare än så "vilket barn nummer två brukar kunna göra". Och den 4 september klockan 21.30 kom den första riktiga värken efter en hel veckas luriga förvärkar. Jag hade precis nattat vår äldsta son Luan (1 år) och lagt mig på sängen där jag slumrade till i 10 minuter. Vaknar av att Luan sätter sig upp i sängen och skriker. Jag kastar mig upp och pang sa det i magen och jag kände av en stark mensvärk som jag så väl kände igen från första gången jag fick barn. Gjorde ingen big deal av det hela eftersom jag under en hel vecka sagt till pappa - Nu tror jag det är på gång. Men vi blev lurade varje dag. Men så kom en värk till och en till. Så jag öppnade upp gravid appen och började klocka mina värkar, och mycket riktigt dom kom med jämna mellanrum. Dom sex första kom med 10-12 minuters mellanrum, men sen kom dom med 4-5 minuter. Gud så pirrig jag var i kroppen, jag var med uppspelt än orolig för själva förlossningen. Kändes bara så otroligt bra att allt var på gång.

Min slempropp tror jag hade lossnat i omgångar under veckan och mer liknat en större mängd flytning, så jag var lite smått osäker på om det verkligen var slemisen eller inte. Någon vattenavgång hade jag inte under denna graviditet heller (precis som med Luan, då fick dom ta hål på hinnorna inne på BB).

Jag ringde Samir som var ute och förklarade att den här gången är det nog ingen luring utan att vår son nog var beredd att göra stor entre i vårt liv inom dom närmsta timmarna/dygnet. Samir kom hem och farmor kom förbi och hämtade upp Luan. Vi ringde in till BB Stockholm och jag förklarade hur långt mellan värkarna jag hade. Hon tyckte jag kunde gå hemma så länge jag kände mig bekväm och stod ut med värken. Tack tänkte jag eftersom jag avskyr sjukhus miljön.

Förlossningsrädsla & förlossningsplaner

Men som många av er kanske vet som följer bloggen har jag sedan första förlossningen med Luan dragit på mig en förlossningsrädsla som jag jobbat hårt med under denna graviditet. Jag har gått på aurora samtal och gjort upp en plan för att allt ska gå så smidigt som möjligt denna gång. Från början var jag inne på ett planerat kejsarsnitt, men tog mig mod till att jobba psykiskt med rädslan och utmana mig själv. Så planen för oss såg ut som så att jag i tid skulle ta mig till förlossningen för att hinna få all smärtlindring i tid och hinna prata med barnmorskorna och bli peppad. Så jag vågade inte chansa på att stanna hemma allt för länge innan jag kastade mig in till sjukhuset för att kunna fullfölja hela planen för att klara av denna förlossning.

Klockan 02.30 värkarna blir starkare och vi bestämmer oss för att ta oss in till BB Stockholm som ligger 1 timmes bilfärd från Norrtälje.

Värkarna tilltar rätt snabbt för mig och jag kände runt 02.30 på natten att jag inte ville gå och dra ut på tiden eftersom jag hade en förlossningsplan och ville hålla mig till den. Ville inte riskera att komma in till förlossningen och inte hinna få smärtlindring och liknande. Vi blev väl mottagna på sjukhuset och dom undersökte mig direkt. 3 cm öppen bara (vilken besvikelse). När jag kom in med Luan ett år tidigare var jag 4 cm öppen och hade inte i närheten så ont som denna gång. Dom förklarade att värkarna med andra barnet kan vara fler och mer intensiva. Men vi fick stanna kvar och blev erbjudna ett förlossningsrum. Samir som knappt sovit något passade på att sova under morgontimmarna. Själv låg jag och tog värk efter värk utan att bli erbjuden någon som helst smärtlindring (som var meningen). Jag kastade mig istället in i duschen där jag drog på med högsta värmen som jag sprutade på magen *skönt*. Efter några timmar så gick Samir och sa till barnmorskan att sätta på lustgasen som jag tyckte funkade rätt bra första gången, men dom satte aldrig på den utan istället erbjöd dom mig en Bricanyl spruta i låret.. ?? Jag har aldrig hört att barnmorskor inte erbjuder en kvinna i värkar lustgas, jag menar det är väl typ standard smärtlindringen vid en förlossning? Bricanylen var ett skämt enligt min mening. Känner mig riktigt besviken på förlossningsvården på BB Stockholm som nekade mig lustgas när jag stod och flåsade mig genom alla värkar och råma som en kossa. Ni som fött barn vet hur ont man har. Att bli nekad smärtlindringen som jag vet funkade rätt bra känns som en riktigt käftsmäll från förlossningsvården med tanke på att dom hade alla mina journaler samt visste om hela förlossningsplanen. Fattar inte hur dom tänkte där?


Värkarna tilltar och jag känner att det är dags för Epidural.

Det är här allt ballar ur. Då jag har lätt för att blöda så väljer dom att ta prover på mig innan dom vågar sätta en epidural. Efter 1 timme kommer provsvaren tillbaka som ser bra ut, men ändå vill narkosläkarna ta en diskussion kring smärtlindringen. Problemet är om man har lätt för att blöda är att om dom sätter en EDA och jag får en blödning i ryggraden så kan jag bli förlamad. Så dom lämnar mig i rummet utan lustgas, utan någon smärtlindring alls med sjukt jobbiga värkar. Jag känner hela tiden hur paniken kom krypandes eftersom det inte var såhär planen för min förlossning hade varit. Allt skulle gå smidigt när jag kom in och man skulle sätta in smärtlindring direkt för att undvika samma situation som vid första förlossningen. Men här ligger jag med en helt omvänd situation.

När narkosläkaren kommer tillbaka så berättar han att dom bestämt sig för att inte ge mig epiduralen. Snacka om att hela min värld typ föll samman där och då. Här hade jag laddat upp i månader för att ge mig själv en andra chans till en vaginal förlossning. Min första förlossning blev kaotisk trots att jag fick epiduralen, och nu stod jag inför att ta ett hastigt beslut att utesluta all smärtlindring. Jag hade ingen tid på mig att få förbereda mig på allt och kände därför i den stunden att det var bättre för att få en "okej" förlossningsupplevelse att ta snittet som jag gjort en gång tidigare och kände mig bekväm med. Men då kom nästa käftsmäll - Jag skulle inte få ett vaket snitt eftersom man även där sätter epidural! Så det ända sättet var att helt söva mig.


Klockan 19.30 den 5 september får jag besked om att plats för operation finns och dom gör mig i ordning och kör mig dit.

Jag grät en hel del över att ingenting blivit som jag planerat. Jag ville så gärna föda vaginalt, jag ville verkligen få uppleva det. Andra förlossningen på 1 års tid och dom båda sluta på samma sätt. Jag fick genomlida 28 timmars värkar med Luan och nu 22 timmar med Ledri och finalen av det hela slutar med snitt - Kändes så onödigt! Allt jag ville var att ha lustgasen tillgänglig och få en epidural insatt för att få lite sömn så jag skulle orka mig igenom hela förlossningen då jag vid det här laget varit vaken i 2 hela dygn. Allt jag tänkte där och då var: tänk om dom gett mig lustgas och den hade funkat rätt bra, hade jag kanske vågat mig på att föda utan epidural då? Här ligger jag och blir inte erbjuden någon smärtlindring alls och det satte sån skräck i mig att jag istället tog det hastigaste beslutet att snittas.

Något jag också funderade rätt mycket på var att jag faktiskt fick epiduralen vid min första förlossning och fick den gången ett vaket snitt. Hur kunde läkarna där och då inte vara lika noggranna som den här gången? Tänk om det hänt mig något då? Jag förlorade mycket blod vid första snittet och idag förstår jag att det kanske hade med lättare blödningar att göra.

Hur som helst.. väl nere i operations salen så gick allt smidigt. Det sista jag kommer ihåg innan jag fick sova var att dom sa: sov gott nu Angelica, när du vaknar är du mamma. Sagt och gjort, väl inne på uppvaket 3 timmar efter snittet får pappa och Ledri äntligen komma in till mig. Wooow vilken mäktig känsla, första gången jag fick se min ögonsten som legat i min mage i hela 9 månader. Jag har funderat så mycket på hur han ska se ut, hur stor han skulle vara, om han skulle ha mycket hår, om han skulle likna sin bror.. Ja ni som är mammor vet allt man funderar på. Han var mer perfekt än jag kunnat föreställa mig, jag älskade honom mer än livet direkt. Jag fick lägga honom vid mitt bröst där han började tutta direkt (inga problem med amningen inte).

I mina armar hade jag nu en pojke
född 5/9 klockan 20:07
3.448 kg
48 cm

Jag stannade på BB i 2 dygn innan vi åkte hem. Jag hade dom värsta tänk bara eftervärkarna, jag tror tom. dom var jobbigare än förlossningsvärkarna *usch*. Men allt gick bra och hem kom vi tillslut. kändes otroligt skönt att få lämna sjukhuset och komma hem till vår trygga vrå. Ledri är ett underbarn verkligen, precis som sin bror gråter han aldrig, sover mest hela tiden och ligger och bara myser dom stunder han är vaken. Jag är lyckligt lottad som fått två super lugna bebisar.


Jag kommer aldrig att få föda vaginalt i framtiden om jag vill ha fler barn. En besvikelse att få uppkastat i ansiktet "efter" att dom snittat mig.

Något som jag är rätt förbannad på är hur barnmorskor och läkare i efterhand förklarade för mig att jag efter två snitt inte kommer få föda vaginalt i framtiden om jag vill ha fler barn (vilket jag självklart vill). Tydligen finns det risker när man gjort fler snitt att utsätta sig för en vaginal förlossning och därför måste jag i framtiden välja planerat snitt. Men att jag skulle få den informationen efter snittet och inte innan gör mig riktigt arg. Hade jag fått veta detta innan så kanske det hade varit ytligare en morot för att försöka mig på den vaginala förlossningen "utan smärtlindring". Jag säger inte att det hade funkat för mig, men eftersom jag vill ha fler barn i framtiden och stor familj så sätter nu det här lite käppar i hjulet för oss. Jag vet inte hur det ser ut i Sverige, men jag tror man får göra max 3 kejsarsnitt "kanske fyra" beror på vad min kropp klarar av. Det sista jag vill är att känna mig begränsad i viljan att bilda en stor familj om jag så vill. Tycker det var riktigt dåligt av dom att ge mig denna information när det redan är försent. Men nu är det som de är.

Huvudsaken är att allt ändå gick bra till slut och att Ledri kom ut hel och frisk. Vi är en lycklig familj på fyra idag som njuter av varje sekund vi är tillsammans. Även om jag inte haft dom bästa förlossnings upplevelserna så ångrar jag dom inte en sekund. Jag skulle göra om det tusen gånger om för att få uppleva den enorma kärleken som man gör ihop med sina barn. Jag har inte blivit avskräckt från att skaffa fler barn, utan känner redan nu hur jag faktiskt längtar efter fler (men nu får det vänta ett tag). Jag blev gravid så snabbt efter Luans förlossning (9 veckor efter). Till nästa gång ska jag ha båda barnen på dagis och mer ordnat så jag orkar med alla barnen och en graviditet utan att bli så beroende av omgivningen.

Hoppas ni uppskattade min lilla berättelse.

Likes

Comments

När jag födde Luan förra året så la barnmorskorna upp en stor klump på mitt bröst (han var riktigt stor). Så även under denna graviditet med lillebror hade jag förväntat mig en stor bebis. Men till min förvåning fick jag upp en liten gosing på bröstet. Egentligen är han normal stor då han vägde 3.448 kg och var 48 cm lång, vilket betyder att Luan kanske var extremt stor istället. Här på bilden är han 12 dagar gammal och min mobil täcker hela hans överkropp hahaha. Han känns så liten och ömtålig på ett helt annat sätt än Luan gjorde, men sånt där kan ju ändra sig med tiden, det kan ju hända att han drar ifrån ordentligt under dom kommande månaderna och blir lika stor som sin storebror runt ett års ålder.

Hur stora var era små änglar när dom föddes? Har det varit stor skillnad mellan era barn om ni har fler?


Likes

Comments

Nya inlägg