Jag tog tyvärr inga bilder vid förlossningen eftersom den var en aning kaotisk.

Lördagen den 13 augusti exakt på det beräknade förlossningsdatumet vaknade jag klockan 00.30 av en lite mer tilltagande menssmärta än jag haft dagarna innan. Jag klev upp och gick på toaletten för att lätta lite på trycket i magen och gick tillbaka till sängen och somnade om. Vaknade sedan efter en timme och kände att smärtan höll i sig. Såhär höll det på hela natten och när jag klev upp runt 10.00 tiden på morgonen gick jag ut till S som satt i köket och sa: är du redo för bebis idag? Jag vet inte riktigt vad som for genom hans huvud i den stunden, men han var cool lugn. Jag ringde sedan upp mamma som skulle vara med på min förlossning och förklarade för henne hur jag mådde och hur smärtan kändes. Jag kunde klocka värkarna och därför förstod jag att det var på gång. Runt 12.00 tiden hade jag värkar ca var tredje minut, men dom var hanterbara även om jag låg och vred mig i sängen när dom kom.

Klockan 15.00 kom mamma hit och då hade värkarna tilltagit. Fick hänga mig över stolar och vid något tillfälle fick jag en liten gråtattack eftersom smärtan var så intensiv. Vid det här laget kom värkarna varannan minut och det var dags att dra sig till Danderyd (BB Stockholm). Eftersom jag var förstföderska var jag säker på att jag skulle bli hemskickad och bara överdrivit smärtan. Som förstföderska har man ingen aning vilken typ av smärta man ska möta + att alla är olika och hanterar smärta på olika sätt.

Hur som helst.. värkarna fortsatte med 2-3 minuters mellanrum under bilresan från Norrtälje till Stockholm, men jag klarade av dom och kunde tom skratta mellan varven. När vi kom fram till BB Stockholm och fick ett förlossningsrum att göra oss hemma i så avtog alla värkar. Jag har läst om just detta att många kvinnors värkar upphör när dom byter miljö, och det var precis det som hände mig. Snacka om att man kände sig en aning fjantig när man låg där helt normal och inte hade en ända värk som kunde intyga att något var på G. Personalen på förlossningen förklara att det var väldigt vanligt och att rekommenderade mig att gå runt lite och göra mig bekant med miljön för då skulle allt dra igång igen, och mycket rätt efter ca 1 timme så satte värkarna fart igen. Jag var dock fortfarande säker på att jag inte alls skulle ha öppnat mig någonting och bli hemskickad igen som många blir. Men barnmorskans undersökning visade att jag var 4 cm öppen och utplånad haha.

Efter ca 2-3 timmar valde dom att göra en till undersökning och se hur mycket jag lyckats öppna mig, det visade sig att jag under dom timmarna bara öppnats 1 cm. Under hela den här tiden tog jag värkarna som ingenting. Jag testade inte ens lustgasen utan försökte bara meditera mig igenom varje värk som kom "vilket funkade bra då". Men eftersom jag öppnades så pass sakta så valde vi ändå att spräcka hinnorna så vattnet kunde gå. Detta skulle sätta fart på värkarna och jag kände mig just då mer än redo.

Woooow säger jag bara. Efter att vattnet gått så fick jag verkligen känna på vad smärta är hahaha. J*vlar va ont jag fick. Och jag som inte ens hade tränat på lustgasen blev en aning panikslagen. Men vid det här läget blev jag erbjuden epidural som lugnade ner smärtan en aning. Det visade sig dock att jag hade infektion i kroppen med hög feber och när jag var ca 7 cm öppen så orkade jag inte mer. Vid det här läget blev allt en aning kaotiskt, apiduralen var ett skämt och jag tyckte inte den eller lustgas hjälpte ett skit. Man valde då att göra ett akut kejsarsnitt som jag själv bad om. Min kropp hade helt lagt av och jag hade inte kontroll över värkar eller situation. På väg ner till operationen så gick det nog väldigt fort, för när man snittade mig var Luan redan på väg ut. Dom fick skruva loss honom från förlossningskanalen (stackarn). Men ut kom han efter mycket om och men klockan 02.43 den 14 augusti BF+1. Han skrek direkt och när jag fick upp honom på bröstet så var det första han gjorde att börja tutta. Gud va jag grät ♥ trots att jag låg där och inte kunde röra min kropp pga. bedövning och helt slut efter 25 timmars värkar och infektion i kroppen, så var det den mest fantastiska stunden i hela mitt liv. Jag fick äntligen se hur min pojke såg ut. Han var perfekt från topp till tå, han vägde 3.880 kg och var 51 cm lång - ren perfektion.



När man snittas så är man tvungen att läggas in på uppvaket ett tag innan man får komma upp på avdelningen igen. Så lilla Luan tog dom upp till pappa som fick ligga hud mot hud med honom. Meningen var att jag skulle ligga på uppvaket i 2-3 timmar, men av någon konstig anledning tog dom upp mig till avdelningen efter bara 40 minuter. Kommer ihåg att dom frågade hur jag mådde och jag svarade att jag var enormt törstig samt fruktansvärt illamående. Kanske en varningsklocka med tanke på vad som hände uppe på avdelningen minuterna senare.

Dom rullar in mig till Luan och S som ligger så fint i en säng i förlossningsrummet. Åååååh jag blev så rörd när jag såg pappa och son ihop. Trots att förlossningen inte alls blivit som jag tänkt mig, så slog det här ögonblicket allt. Dom rullade upp min säng bredvid deras och där kunde jag ligga och titta på mina två kärlekar. Sen la dom upp Luan på min bröst där han började tutta direkt, och under denna stund skulle barnmorskan även trycka lite lätt på min mage för att få ut lite rester eller vad det kallas. Då utbryter ren kaos i rummet. Jag hör hur det gurglar till i magen och dom sliter Luan ur mina händer, sen känner jag hur jag försvinner. Nu trodde jag helt ärligt att jag skulle DÖ och den risken fanns nog. Dom slog på stora larmknappen sa S och det flög in en massa människor i rummet för att få stopp på blödningen. Jag själv har ingen koll på vad som hände här, utan kan bara återberätta det S berättat. Jag förlorade 2,5 liter blod på bara några sekunder och dom kämpade med att stoppa blödningen. Dom hann inte ens ta mig ner till operation igen, utan fick arbeta där i förlossningsrummet och stackars S fick se och uppleva allt. Tillslut fick dom stopp på blödningen och jag var riktigt tagen.

Vi fick ligga kvar på förlossningsrummet ett tag och jag fick äta lite samt dricka. Sen framåt lunchtid fick vi äntligen ett eget rum. Meningen var att vi skulle vara på BB hotellet, men fick ligga kvar på avdelningen pga. min infektion, feber och blodförlust. Dom var behövde hålla extra koll på alla mina värden och se till att jag återhämtade mig som jag skulle.

Jag har tidigare skrivit om min skräck för att sova borta på sjukhus *usch*. Så trots mitt tillstånd så bestämde jag mig redan efter 1½ dygn att jag skulle hem. Dom var skeptiska till att skicka hem mig med tanke på hur illa förlossningen hade varit, men jag sa att jag tar risken. Så länge Luan mår bra och klarar av att lämna sjukhuset så skulle jag hem till varje pris. Stackars barnmorskorna på BB Stockholm, dom hade det nog kämpigt med en patient som mig hahaha. Jag fick såklart som jag ville och klockan 21.00 den 16 augusti tog jag Luan under armen och S vid min sida och lämnade sjukhus miljön.

Nu är det 12 dagar sedan Luan föddes, jag återhämtar mig fortfarande från blodförlusten och har precis slutat äta antibiotika.Det ömmar fortfarande i snittet, men det blir bättre för varje dag som går. Jag är en otroligt stolt mamma till den här lilla killen och ser verkligen fram mot livet ihop med honom. Att bli mamma är det största som hänt mig. Det finns inget i livet som kan toppa känslan att sitta med sitt egna barn i famnen, vetskapen att han bara är min och ingen annans "förutom hans pappa såklart". Såhär i efterhand så spelar det ingen roll hur förlossningen slutade, huvudsaken är att han kom ut frisk och välmående. Den här baby perioden är så otroligt mysig och jag har redan ångest över att han ska växa upp och vill planera in nästa redan nu.. Jag vet lite galen är jag haha.

Det var min förlossningsberättelse ♥


Likes

Comments


Det är inte förs nu när man har sin egna lilla knodd att göda som man inser hur fjantig hysterin kring ammande mammor är. Det finns inget mer naturligt än att amma sitt barn oavsett var, när och hur. Det har varit sån hets kring det här med mammor som kastar fram bröstet offentligt till sina bebisar...why? Jag skulle aldrig gå och dra på min sons behov och låta honom gråta hysteriskt för att springa runt och hitta ett svart hörn att krypa in i enbart för det finns lättstötta människor. Jag tar alltid med en sjal ut i skötväskan som jag kastar över axeln för att dölja bröstet för känsliga människor. Däremot skiter jag fullständigt i vart jag ammar honom. Sist satt jag på matthyllan inne på Rusta med sjalen i högsta hugg och ingen var mer nöjd än jag och min son när han var mätt och belåten. Efter 10 minuter kunde vi i harmoni fortsätta våran shopping runda.

Vad är det egentligen som är så stötande? Ett kvinnobröst är egentligen till för att mata sin bebis, men har i mäns ögon genom alla tider blivit en sexistisk grej. Tycker det är fjantigare än fjantigast med människor som hakar upp sig på mammor som matar sina barn och tycker att dom ska dra sig undan till en toalett eller liknande. Brukar dom människorna också äta sin middag på toaletten? Nää tror inte det.

Till alla mammor där ute... amma på och må bra. En mätt och belåten bebis är en lugn, harmonisk och lycklig bebis. Jag tror faktiskt att dom flesta klagisarna där ute hellre står ut med en ammande bebis än en gallskrikande! Va tror ni?

Likes

Comments

​Hej på er alla läsare, hur mår ni? här hemma har det varit fullt upp i några dagar och jag har inte riktigt haft tid att blogga som jag önskat. Jag passar även på att sova så mycket jag kan nu medan Luan är så pass liten och sover mycket. Som ni vet sov jag så dåligt under graviditeten, så nu är rätt tillfälle att ta igen sig.

Luan är nu 12 dagar gammal och han ändras massor till utseende. Han blir bara sötare och sötare för varje dag som går. Han är verkligen världens snällaste bebis, skriker aldrig och sover för det mesta. Han kan ha någon dag mellan varven när han är vaken lite längre stunder, men så tar han igen det med 20 timmars sömn dagen efter, så jag ska verkligen inte klaga. Han är en riktig tutt kille som ska ligga och snutta hela dagarna. Jag låter honom tutta hur mycket och hur ofta han vill. Däremot är blir jag alltid lite orolig över den fria tillgången till bröstet eftersom han får lite magknip och ser en aning besvärad ut, men ordnade med minifom för någon dag sen och hoppas att det ska lösa magknipet en del. 

Jag har inte glömt att jag ska skriva min förlossningsberättelse, men får ta det när jag har lite mer tid vid datorn. Hoppas på att få upp den nu till helgen i alla fall. Nu ska jag ut och ta en promenad, ha det fint.

Likes

Comments

​Tänk vad kärlek kan skapa? Jag försöker fortfarande förstå hur min kärlek till S kunde skapa Luan. Jag tittar på S och sedan på Luan som är en kopia av sin pappa och blir varm i hela hjärtat. Tänk att vi två kunde skapa den här finaste lilla killen? Tänk att min kärlek till dig skulle resultera i att en ängel skulle födas. Det är verkligen en WOW känsla som slår allt. Jag är så otroligt tacksam mot livet idag på ett helt annat sätt än jag varit tidigare. Alla mina önskningar har gått i uppfyllelse. Jag önskade mig en son och fick en. Jag önskade att min son skulle vara en kopia av sin pappa till utseende och den 14 augusti klockan 02.43 fick jag upp en liten pojke på mitt bröst med mörk hår och dragen av sin pappa. Nu har jag två stycken S att njuta av ♥

Det här är min lilla familj och jag älskar den över allt på den här jorden. Det finns inget jag inte skulle göra för att vi alla ska må bra och ha ett lyckligt liv ihop. Jag älskar mina pojkar i all oändlighet, mitt hjärta slår bara för er.

Likes

Comments

Dagarna flyter på här hemma och vi jobbar på att komma in i baby rutinen igen. Blir mest massa babymys, blöjbyten och sova när lilleman sover. Jag har massa tid till bloggen, men känns inte som det viktigaste just nu. Jag vill lägga all vaken tid på att lära känna min son och njuta av varje sekund med honom.

Att ha skapat honom är det bästa jag gjort i mitt liv, han är perfekt och jag har aldrig varit så kär i någon som jag är i han och hans pappa såklart. Han är mitt lilla mirakel. Det här med att bli mamma till sitt egna barn är det mest otroliga man kan uppleva i livet...håller ni andra mammor med? Det finns inget som kan mäta sig med den här kärleken och känslan.

Idag var jag ute på min första promenad sedan förlossning. Har varit rätt tagen i kroppen efter förlossningen och inte kunnat röra mig ordentligt. Men idag tillät kroppen mig att ta en promenad till affären. Blev två amningsstopp på vägen och det funkade super bra. Har med mig en sjal som jag slänger över axeln och sen kan Luan tutta på så mycket han vill. Alla skriverier om att amma offentligt är så sjukt tragiskt. Är man mamma och ammar sitt barn på heltid så skiter man fullständigt vart, när och hur, man är bara intresserad av att mätta sitt barn behov. Om någon sedan stör sig på att man kastar fram bröstet så har dom här personerna NO LIFE. Hur som så har dagen varit underbar. Nu sitter är jag inne på sista versen och väntar på att Luan ska vakna så jag kan amma honom, byta om på honom och umgås ett tag för att sedan lägga mig och sova.

Hur mår ni?

Likes

Comments


Hej älskade hjärtan. Som många av er kanske förstått så satte förlossningen igång lördags natt klockan 00.30. På lördag eftermiddag åkte vi in till Danderyg BB Stockholm då jag hade värkar var tredje minut. Jag kommer skriva en förlossnings berättelse när jag återhämtat mig. Min förlossning var rätt kaotisk. Efter 25 timmar i värkar blev det akut kejsarsnitt och jag förlorade 2,2 liter blod och drabbades av infektion. Vi kom hem i tisdags och jag har varit rätt dålig, men kämpar på varje dag för att återhämta mig.

Luan är perfekt, jag är så kär i min son ♥ han är vackrare än jag kunnat föreställa mig. Den här kärleken är så otrolig och går verkligen inte att förklara i ord, man måste uppleva det själv för att förstå vad man som förälder känner. Luan var en stor pojke trots min "lilla" mage. Han vägde 3.880 kg och var 51 cm lång. Han är fullt frisk och mår prima. Amningen har kommit igång ordentligt och han äter som en vuxen man haha.

Kikar in när ork och tid finns. Nu är det återhämtning och babymys som står först på listan.
Hoppas ni mår bäst

Likes

Comments

Tänk att magen snart är ett minne blott. om 30 minuter är det bara 3 dagar kvar till BF. Älskar verkligen min gravidmage och tycker den har hållit fin form under hela graviditeten. Den känns inte för stor, även om man känner att det är en STOR bebis där i. Jag har inte en enda bristning "än", men det där kan säga poff samma dag man ska föda har jag hört, så jag tar inte ut något hurra i förskott. Brösten ser fortfarande ut som dom gjorde innan "fast lite större såklart", men inte groteskt mycket större, men det kan ju också ändras när mjölken rinner till. Hur som helst.. när jag tittar på min gravida kropp från alla håll och kanter så är jag fruktansvärt tacksam för hur snäll min kropp varit mot mig under dessa 9 månader. Det känns som jag kommer komma tillbaka i form snabbt och känna mig "vanlig" igen. 

Det förvånar mig en del när jag tittar på dessa bilder som togs nu ikväll att jag gått upp 17 kg under graviditeten... Hallå hur smal var jag innan egentligen? Jag tycker jag var rätt normal innan jag blev gravid, men när jag ser dom här bilderna känner jag mig "normal". Har ingen aning vart dom där 17 pannorna satt sig någonstans helt ärligt. Måste vara dom vätskefyllda fötterna som lagt på sig 15 kg ihop *asg*


​Här är magens form när man ser den mer framifrån.. rund och go haha. Sorry för påsen på bilden, men tog lite bilder för att lägga upp från shoppingen S gjorde på Hallonsoda idag. Han hade inhandlat en snygg tröja som han ville ha dagen förlossningen sätter igång. 

Personligen tänker jag inte på kläder inför förlossningen, men däremot har försöker jag från och med nu hålla mig fräsch genom att raka mig och smörja mig med lite brun utan sol. Hahaha är det någon annan gravid som tänker på såna saker inför förlossning eller glider ni bara in på BB bleka och håriga? Bara jag som är lite petig med mitt utseende och kropp, det har alltid varit viktigt för mig att vara fräsch. Det handlar inte om hur någon annan ska se på mig, för det skiter jag fullständigt i, utan det är viktigt för min egna känsla att vara ren och fräsch. 

Likes

Comments

Vet ni.. jag är typ sugen på att mörka ner håret igen. Färgade det super blont för flera månader sen, men så har jag varit för lat för att orka underhålla färgen och nu har jag den gräsligaste utväxten en blondin någonsin haft. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men efter förlossningen har jag hårproblem att ta tag i kan man säga.

Jag kommer springa direkt till salongen och be om en makeover tror jag. Såhär i slutet av graviditeten har man inte riktigt samma ork att ta hand om sig själv på samma sätt som innan. Jag är fortfarande mån om mitt utseende, men sömn, städning av hemmet och lite annat går lixom före. Jag vill förlänga mina naglar, ser fram mot att komma i mina kläder igen och måste göra något radikalt med håret. Jag menar jag, jag har ju inte ens tagit bilder på mig själv av den simpla anledningen att man helt enkelt inte orkar fixa sig på samma sätt som förut. Så det ser jag också fram mot, att fylla bloggen med nya bilder. Hur mycket jag än kommer sakna magen när den är ett minne blott, så sticker jag inte under stolen med att det ska bli nice att kliva i sina gamla skor igen och rocka bloggvärlden som förr ♥

Likes

Comments


Jag undrar vad gravida kvinnor sysselsatte sig med förr i tiden? Dom här sömnlösa nätterna när det kryper i kroppen och hjärnan inte vill koppla av så har viaplay räddat mig från att bli galen. Jag vet inte hur många skräckisar jag hunnit beta mig igenom, sett nästan alla.

Tog precis en dusch och lyckades efter många sjuka ställningar bli hårfri hahaha. Jag höll på ge upp och ringa efter hjälp av S där ett tag, men jag gav mig f*n på att jag skulle klara det på egen hand. Nu har jag smort in mig med lite brun utan sol och lagt mig med myskläder i sängen och ska dricka en varma koppen "äpple/kanel". Jag tror inte det blir någon bebis inatt heller om jag ska vara ärlig. Förvärkarna var värre igår, men man ska aldrig säga aldrig, vad som helst kan hända vilken minut som helst.

Kram

Likes

Comments

Ingen bebis än, men jag hoppas att det inte ska vara så långt kvar nu. Låg med massa förvärkar hela natten och även menssmärtor under hela dagen. Dom tog en liten paus nu under eftermiddagen, men nu är det igång igen. Luan är lite vildare i magen ikväll än han var igår, men det där att bebisarna blir lugna innan förlossning är ingen självklarhet för alla. Man känner verkligen att man går i väntans tider och nu när man är inne i slutspurten så går tiden så långsamt. Varje lite värk man har skapar enorma förväntningar, men man känner sig lite lurad varje kväll. Men han kommer när han kommer, jag kan inte skynda på något och får ha is i magen helt enkelt.

Idag har jag städat massor i alla fall och tänkte hoppa in i duschen om en liten stund och raka benen och smörja mig med lite brun utan sol. Jag är verkligen vit som ett spöka just nu när jag sover bort hela dagarna och missar dom bästa soltimmarna. Ska även packa ihop en liten väska till Nova också om vi skulle behöva åka till förlossningen någon av de kommande dagarna.

Hur har er dag varit?

Likes

Comments