TANKAR

Han blev brutalt mördad (bara 7 år gammal)

Tänkte nästan skriva godmorgon, men ser på klockan att den är bra mycket mer än så. Vaknade nyss efter en lång och sömnlös natt. En del av er har nog redan sett på min FB vad som hänt. Jag funderade på om jag skulle skriva nått på bloggen om händelsen, men det känns ändå rätt att hylla lilla Ilijas samt upplysa andra om faran som kan lura runt hörnet när vi minst anar. Livet är så skört och runt oss lurar så många faror och sjuka människor som inte har goda avsikter. 

Mina söners kusin från pappas sida gick en tragisk död till mötes i torsdags. Han blev brutalt nerhuggen med flertal knivhugg i nacken av en 75 årig okänd kvinna när han var på väg hem från skolan (bara 7 år gammal) i staden Basel i Schweiz. Finner inte rätt ord som beskriver den enorma sorgen vi alla känner. Begravningen ägde rum redan igår nere i Kosovo och vi deltog genom en live sändning. Är förvånad hur snabbt dom fick honom från Schweiz till Kosovo. På mindre än två dagar. Enligt kultur och religion så begraver man kroppen inom 24 timmar och dom lyckades verkligen med alla tänkbara medel hålla sig inom tidsramen. Men vilken förälder ska behöva begrava sin 7 åriga son? Det är inte rättvist och mitt mamma hjärta gör så ont för Hasibe och resten av familjen. Jag önskar jag kunde ge er älskade Ilijas tillbaka. Jag önskar det fanns mirakel som kunde skruva tillbaka tiden. Jag önskar verkligen att jag eller någon kunde göra allt detta ogjort.

Vilken människa ger sig på ett oskyldig barn på detta sätt ? Vilken människa tar en annan människas liv på det mest brutala och omänskliga sätt ? Jag brukar lägga mycket tid att titta på olika dokumentärer om just såna här händelser. Många av oss intresserar oss för mordutredningar och hemska historier med sjuka människor som begår brott och försvarslösa offer. Man läser nyheter i tidningarna, men man inser inte smärtan förs man på ett eller annat sätt blir drabbad. Det är inte något att roas över lovar jag. Det är fruktansvärt på alla tänkbara sätt. 

Jag har aldrig träffat Ilijas och hans familj då vi bor i Sverige och dom nere i Schweiz. Familjen är väldigt utspridd pga. tidigare krig i Kosovo, (det spelar ingen roll). Det räcker med att jag vet att dom tillhör familjen. Dom bär samma blod som min man, mina barns och resten av vår familj. Det räcker med att jag vet att hela familjen går i enormt stor sorg och det gör minst lika ont. Han var ett litet barn på väg hem från skolan när denna främmande kvinna valde att attackera honom med flertal knivhugg mot nacken. Jag mår illa, jag mår på riktigt illa och hoppas gud har en plan för hennes öde. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga eller vad jag egentligen tänker. Jag har lust att skriva så mycket om vad jag känner efter att vi fick reda på vad som hänt. När Samir berättade för mig så trodde jag först han överdrev. Nyheterna hade spridit sig hela vägen till USA. Attacken stod med i alla tidningar världen över (förutom dom svenska). Jag var väldigt skeptisk tills jag förstod allvaret och att det faktiskt var inom hans familj detta hade skett. När jag insåg så förändrades allt. Jag tänker b.la på hur sårbara våra barn är. Att det inte spelar någon roll om dom går ensamma hem från skolan mitt på dagen, en olycka eller en tragedi kan så snabbt vara framme. Jag blir mörkrädd och tänker väldigt mycket på mina egna barn i detta fall. Vem skulle kunna ana att den trygga vägen mellan skola och hem klockan 12 på dagen kan bli den farligaste väg våra barn gått på? Usch det vänder sig i min mage.

Artikeln från BBC News

Jag vill avsluta detta inlägg med att önska all kärlek och styrka till resten av familjen. Mitt enda sätt att förmedla min enormt stora sorg är att skriva på Svenska. Ilijas och hans familj förtjänar att överösas med allt medlidande i denna situation. Alla i familjen finns här dag som natt och jag hoppas att jag inom kort får chansen att visa mitt medlidande på rätt sätt än att skriva hur ledsen jag är. Ilijas har fått sin plats i paradiset det är jag säker på – Lilla älskade ängel du togs ifrån oss alla för tidigt och på helt fel sätt.

Vi älskar er och sänder all kärlek och styrka
R.I.P Ilijas 

 

Angelica Tärnsby / Jellicas.se toppbloggare & lifestyle influencer från Sverige. Hej och välkomna till mitt krypin där jag får utlopp för min kreativitet. Mitt namn är Angelica Tärnsby och är idag 33 årig kvinna född och uppvuxen i vår vackra storstad Stockholm. Jag började blogga år 2005 och har sedan dess utvecklats enormt. Jag har gått från bångstyrig ungdom till en mogen influencer med många fina och framgångsrika samarbeten bakom mig. Jag har fått chansen att lära känna dom bästa inom branschen och skapa goda relationer till en rad företag (stora som små).

6 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.