Debatt,  Tankar / Känslor

Vågar du vara dig själv?

Vem är du, vågar du vara dig själv eller är du en slav till omgivningens behov?

 

Många av oss vågar inte bygga en stadig grund att ställa sig på. Istället blir man slav åt sin omgivnings krav, behov och synsätt. Rädslan att bli kritiserad, motarbetad eller illa omtyckt är ett faktum. Många är rädda att hamna i ett utanförskap och därför smeker dom normerna medhårs. Man lägger undan sitt unika jag i ett fack där ingen ser eller kommer åt, plockar enbart fram sig själv bakom stängda dörrar. Man lyssnar för mycket på vad människor tycker och tänker, tar åt sig av negativa kommentarer och formar sedan sitt liv efter det. Rädsla, alltid en rädsla för att inte passa in, för att inte vara tillräckligt omtyckt och älskad av sin omgivning. Många har tyvärr i dagens samhälle svårt att “vara sig själva”, kraven från samhället och människors önskan att forma sin omgivning efter sitt egna tycke gör att många har svårt att stå stadigt på sina grunder. Man börjar leva sitt liv för att behaga andra istället för sig själv.

Jag är motsatsen – Jag har alltid gått min egna väg! När människor kritiserat mig som person eller vad jag valt att lägga min tid på, så har jag alltid ryckt på mina axlar och inte brytt mig. Jag är en udda person det vet jag. Jag älskar ensamheten, är kreativ på mitt personliga sätt, har alltid varit intresserad av ovanliga saker, klär mig aldrig efter modet utan har alltid varit lite mer vågad och utstickande, jag skiter i samhällets normer och gör alltid saker på mitt egna vis, är överdrivet intresserad av crime dokumentärer “speciellt seriemord” och skulle vilja jobba som gärningsmanna profilerare i mitt nästa liv, jag står upp för mina åsikter och har inga problem att lägga fram saker svart på vitt “oavsett om det kommer svida i betraktarens ögon”. Listan kan göras lång. 

För mig har det alltid varit viktigt att vara Angelica. Självklart är jag inte mer än människa och kan påverkas av yttre omständigheter, men jag tycker jag varit rätt duktig på att vara sann mot mig själv. Jag har alltid gått min egna väg, vågar vara unik och egen, stått på mig gällande mina åsikter, klätt mig så som jag vill och inte vad som anses som anständigt. Jag är rättfram, rak och öppen, sitter aldrig och håller tillbaka på mina känslor eller åsikter i rädsla för vad andra ska tycka. Jag har stött på många motgångar genom att vara den jag är, folk har tendens att tycka mina öppna personlighet är obehaglig. Många kritiserar gärna att jag är frispråkig och hur jag väljer att visa upp mig själv som person. Jag skiter helt enkelt i hur folk ser på mig, jag kör mitt egna race och är bäst på att vara mig själv. Jag har alltid varit beredd på att jag kommer kunna bli hatad för att jag går mot Strömmen istället för med den, men det är okej. Jag är hellre hatad för att vara mig själv än att vara älskad för någon jag inte är. Jag är alltid sann mot mina känslor och håller aldrig tillbaka. Dom få gånger i mitt liv som jag försökt att lägga locket på och försökt att smeka andra människor medhårs så har det alltid resulterat i att jag gått ner mig i djupa depressioner. Jag har i mina djupaste faser i livet valt att skaka hand med mig själv igen och det är med det handskaket som välmåendet sakta växer till liv igen. När jag är ärlig mot mig själv och skiter i vad andra tycker känner jag mig som starkast. Jag vet att min ärlighet svider hårt många gånger, men jag är hellre rak och ärlig än att bädda in saker i rosa bomull i rädsla för att bli konfronterad. 

Ärlighet och styrka är någon jag beundrar i människor. Jag tycker människor är som bäst när dom står upp för sig själva, vågar konfrontera livet. Jag inspireras av personer som vågar sticka ut och vara unika, som är sig själva och sina intressen trogna. Jag älskar att se när en ensam person ställer sig mot en grupp mobbare exempelvis, det är så jävla modigt och rätt. Jag älskar när en människa vågar ställa sig upp ensam i ett fyllt rum och säga ifrån när alla andra går med strömmen. Jag älskar när en ensam person kliver in i ett sammanhang iklädd i fjädrar med glitter när alla andra bär svart, grått och vitt. Ni förstår vad jag menar? Jag älskar helt enkelt när människor bara kör sitt race och skiter fullständigt i reaktionerna. Det viktigaste är att allt vi tar oss för i livet alltid ska kännas rätt för oss själva. Tveka aldrig på dig er själva, gå mot strömmen och kör ert race.

Många i min närmaste omgivning har exempelvis reagerat på att jag visat för mycket hud på min blogg, eller att jag skriver ut om situationer som “dom” anser är privata… I don’t give a flying fuck. Jag är alltid ärlig i mina åsikter och känslor och förfinar inget bara för att jag bloggar. Och trots att jag är tvåbarns mamma så visar jag upp hud för att jag känner för det och är stolt över min kropp. Jag kommer aldrig skyla mig själv eller min kropp för att andra människor ska acceptera mig eller tycka mer om mig. Får jag människor att höja på sina ögonbryn, klia sina huvuden, eller koka av irritation – Då har jag lyckats att vara 100% ärlig, för det som provocerar folk mest är när folk släpper på alla normer och bara kör.

// Peace

Välkomna till mitt lilla magiska krypin. Mitt namn är Angelica Tärnsby en kreativ tjej som valt att sticka ut ur mängden ”modebloggare” genom att inspirera på mitt egna unika sätt. I min blogg kommer du som läsare kunna gotta dig i allt från glamourösa event / premiärer & galor till färgsprakande outfits och en hel del hud. Samarbetar med dom flesta klädkedjorna och har valt att inspirera mina läsare ”in my own kind of way”. Häng med på ett färgsprakande party där dresscode inte är ett måste. Mode ska vara roligt och personligt. Kontakt: Angielakna@live.se Instagram 19,4K: @jellicas.se

5 kommentarer

  • Gunilla Sternberg

    Fantastiskt inlägg Jellica och så rätt. Jag har följt dig under en tid och tycker du är unik och med ett hjärta av guld. Du formulerar dig så bra i text och sätter alltid ord på sånt jag själv tänker och känner.

    Ha en fin lördag med familj

  • Julia

    Åh Så kul att läsa ditt inlägg?! Jag vet precis hur det är, jag har själv alltid varit egen, följt min väg, aldrig ”passat in” i mängden.. alltid stött på otrevligheter bara för att jag vågar vara mig själv, med min egen stil. Har så långt jag kan minnas alltid blivit kallad annorlunda.. redan som barn har mina föräldrar alltid fått höra ”hon är så annorlunda” eller ”hon är inte som flickor ska vara”.. men jag har stått pall och kört mitt race. Och nu har jag själv börjar bloggat för några veckor sen om just det, att våga vara sig själv?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *