Kan vi stanna upp och diskutera känslor ?!

Min livsresa


Ser du känslor som något negativt eller kanske definierar känslomänniskor som svaga individer? Då kanske det är dags att släppa fördomarna och börja rannsaka din syn på saker och ting. Känslor är något varje människa föds med, känslor är vad som gör oss mänskliga. Oftast pratar man om att empatilös människor är o-mänskliga.


Jag tycker det är så oattraktivt när jag kommer i kontakt med människor som förminskar och nedvärderar personer som vågar visa känslor. Vem tystade era känslor som barn?


Jag kan ta mig själv som ett exempel i denna diskussion. Jag är en känslomänniska och styrs väldigt mycket av mina känslor. Är jag arg så visar jag det, är jag ledsen så visare jag det, är jag glad så visar jag det. Jag har aldrig hållit tillbaka på mina känslor eftersom dom definierar mig som människa. Jag personligen är fruktansvärt glad och tacksam att jag "vågar" visa mina känslor öppet även om responsen kan vara negativ en del gånger. Har tappat räkningen på hur många gånger jag fått höra kränkningar. Exempel att jag är en svag individ som brister ut i tårar. Varför skulle det vara en svaghet att gråta när ens känslor är sårade och man känner sig ledsen? Är det inte en naturlig reaktion vi människor har? Varför ska jag behöva hålla igen känslan, smyga iväg och gömma mig från världen när jag är ledsen för att slippa bli kränkt?

Jag personligen tror att de personer som inte kan hantera känslor vare sig de är sina egna eller andras, har aldrig fått tillåtelse i sitt liv att vara i kontakt med dom. Kanske har någon sagt åt dom att det bara är svaga människor som gråter "att tuffa människor inte visar sig sårbara". Sån old school mentalitet är så obehaglig. Tänk att växa upp med tron om att man är liten för världen om man visar upp det som på riktigt definierar oss som människor.

Känslor enligt mig är vår finaste egenskap. Det är tack vare våra känslor som vi som medmänniskor vet hur vi ska bemöta andra människor. Ser jag någon gråta så förstår jag att något är fel och kan visa medkänsla och trösta. Ser jag någon skratta så signalerar det lycka, ser jag någon arg... ja ni förstår. Känslor kan få oss att lätt läsa av situationer och anpassa oss efter dom.

Det är moget att våga visa sina känslor istället för att stänga in dom i väntan på att man ska explodera längre fram. Jag är av den tron att stänga in saker man känner aldrig kommer resultera i något positivt för vårt välmående. JA jag är ett levande exempel på det. Jag har lyssnat för mycket på andras människors vrickade livs filosofier tills jag själv hamnat i ett svart hamster-hjul där dåligt mående blev en vardag.

Under en tid i mitt liv har jag stängt in mina känslor mer än jag varit van vid att göra. Anledningen är för att jag stött på just dessa fördomar jag nämnde ovan. Har fått kastat i ansiktet hur svag jag är som gråter när jag känner mig ledsen "typiskt dig att gråta du är så känslig". Jag kanske har lätt att gråta, men skulle aldrig falla ut i tårar utan att något triggat den reaktionen. Att konstant bli förminskad i sina känslor har gjort att jag började stänga in mycket i mitt hjärta. Resultatet har varit en växande ångest och känslan att vara lost. När jag skriver om detta känner jag mig på riktigt arg! Det är så empatilöst av personer som bemöter en människa i gråt på de sättet. Jag vet själv hur förnedrad man känner sig när man sitter där i tårar och får höra hur liten och svag man är. Usch jag får rysningar. Blir illamående av vilka härskartekniker en del människor utövar på sina omgivningar för att känna sig lite bättre och starkare själva. Men jag ska skriva ett sanningens ord - det är dom här personerna som konstant känner behovet av att trycka ner och förminska andra människor i deras känslor som är dom små och svaga. Det är dom som kanske skulle behöva gråta ut och tömma den där tyngden i sina hjärtan. Men istället hanterar dom sitt skit genom att trycka ner andra och få dom att känna sig små. Som jag skrev så tycker jag sånt beteende är så oattraktivt hos oss människor!

Jag kommer aldrig mer be om ursäkt för att jag är jag och att jag vågar bära mina känslor med mig genom livet. Om mina tårar triggar igång människor till att bli elaka så behöver dom inte följa med mig på min resa genom livet. Jag kommer inte förneka det finaste gud givit oss människor. Jag tänker inte leva mitt liv som en robot där man ska låtsas och visa upp en fasad mot andra eller behöva låsa in sig på en toalett och gråta i sin ensamhet för att ens omgivning kommer förminska det man känner.

Låt aldrig någon människa kränka er och förminska vad ni känner. Om någon försöker tysta ner er när ni känner er arga, ledsna eller glada.. lämna de personerna! Det är inte er det är fel på som är i kontakt med era känslor, det är de människor som inte kan läsa av situationen och klarar av att möta er i den. Om någon ger dig en psykisk örfil när du egentligen behöver kärlek och omtanke, kasta dom.


Gillar

Kommentarer