Måndag 13/9


Jag har inte uppdaterat på några dagar. Jag har haft barnledigt och passat på att spendera helgen med stor rensning av garderoberna. Har några timmar på mig att rensa lite lådor och skåp i köket innan jag hämtar hem barnen vid 15.00. Jag ska även försöka trycka in en promenad för att röra lite på kroppen. Har tappat tempot lite under sommaren. Det har blivit mycket strandhäng och lek i parkerna. Saknar mina stunder med musik i öronen gåendes i naturen "det gör mycket för välmåendet".

För 3 dagar sen är det exakt 1 år sedan en speciell person i mitt liv försvann. Nu låter det som någon dött, riktigt så illa är det inte, men han försvann från våra liv och har sedan dess varit borta. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna för hela situationen. Vi har inte hörts på väldigt länge och jag går lite i en bubbla där jag inte vet hur jag ska agera eller tänka. Psykiskt sätt försöker jag övertala mig själv att gå vidare, men hjärtat håller mig fången. Men när någon helt uteslutit dig, hör inte av sig och tiden beter sig som att man aldrig varit en viktig del i livet så utgår jag från att jag måste acceptera läget och planera mitt liv och framtiden på egen hand. Jag tror bara att det är en känslomässig process jag måste jobba mig igenom innan jag känner mig redo att möta det nya livet utan människan jag trott jag ska bli gamla med.

Livet är inte alltid lätt, jag har känt så mycket ångest och mått genuint piss. Dock tror jag det finns en mening med allt som händer och sker. Kanske är det svårt att se meningen här och nu, men tids nog knackar framtiden på och serverar en buffé med alternativ.

Jag försöker varje dag att peppa mig själv att fortsätta göra saker jag älskar. Exempelvis att öppna upp bloggen och skriva av mig. Det är super svårt att lägga tid och energi på "roliga" saker när man innerst inne vill krya ihop och gråta ungefär tusen gånger om dagen. Men skam den som ger sig, jag pushar mig själv så gott jag kan att ta mig vidare. Så den här morgonen tänkte jag öppna upp mitt magasin och uppdatera lite. Det var längesen jag engagerade mig i det. Jag tror fortfarande starkt på att Flashmagazine är min grej och något som kan ta mig dit jag vill. Däremot tänker jag inte ha bråttom med något. Det här med att lägga i 5.ans växel känns inte som en smart idé idag. Jag behöver ta en dag i taget, lära mig andas, sortera mina tankar och lägga upp en plan för framtiden och hur jag ska göra för att nå dit.

Jag är en smart tjej och jag vet att jag kan ta mig dit jag vill. Jag har gjort det många gånger tidigare, men tyvärr har livet kommit emellan och gjort att mitt fokus zoomat ut från alla vinnande koncept. Idag med tonvis av mer erfarenhet av livet och mig själv framför allt, så kommer jag garanterat kunna ta mig dit igen.

Nu: En kopp kaffe till sen möta dagen


Gillar

Kommentarer