Offline med mina egna tankar och funderingar

Min livsresa


Den här veckan har jag spenderat rätt mycket offline med mina egna tankar och funderingar. Vart i livet står jag idag och vart någonstans vill jag? Rätt stora funderingar som det är svårt att hitta svaret på direkt. Mycket har hänt dom senaste åren, mycket situationer som splittrat mig som människa och dragit mig långt bort från mitt egna "jag". Jag har under den senaste tiden lagt mycket tid och energi på att införa bra rutiner i vardagen. Lärt mig att stänga ner sociala medier när det behövs. Införa bra rutiner ihop med barnen och även för mig själv. När jag nu lyckats få ordning på de praktiska sakerna i vardagen så står jag inför den största frågan - Vart någonstans ska jag nu? Bra rutiner och bättre mående är ändå en grundsten för att skapa de liv jag vill leva. Frågan är bara vart jag börjar någonstans.

Under mina långa år med depression och andra situationer som påverkar mig på ett eller annat sätt, har jag förlorat väldigt mycket. Inte bara mig själv, utan även många vänner. När man önskar människor ska ha störst förståelse, så är det oftast då dom har minst. Detta har såklart lett till att många vänt sin rygg till och till och med kastat skit och menat att jag är en dålig person som leker med folks känslor. Tänk om det ändå vore så lätt att jag bara varit en person som medvetet leker med folks känslor, för då hade man bara kunnat sluta med det beteendet. Det är mer komplext än så. När jag går in i svackor så drar jag min undan. Jag stänger helt ned, orkar inte svara i telefon, på SMS eller umgås. Inte för att viljan inte finns där "för det gör den alltid", men måendet är så långt ner på botten att jag inte hittar motivation och ork till att vårda relationer. I min värld är det okej att inte ha förståelse för den här typen av depression. Men det som sårat mest är när min nära omgivning på riktigt trott jag agerat såhär med flit.

I stunder när jag velat ta tag i livet, dom där dagarna när man känner sig trött på att gå runt ensam i sin depression, då har jag istället haft andra saker som hindrat mig från att leva de liv jag velat och önskar. Det har varit många år med känslan att känna sig totalt vilsen. Det här är första gången på flera flera år som jag äntligen börjat rannsaka både mig själv, mina omgivningar och försöker hitta riktiga mönster i varför jag hamnade i detta totala mörker så länge. Jag känner mig hoppfull på framtiden, men det är väldigt svårt att ta sig framåt ensam. Jag måste börja om från ruta ett med ALLT.

Jag måste hitta mina intressen på nytt, vänner på nytt, komma ut och leva livet på nytt, hitta en meningsfull vardag med mina barn på nytt.. jag skulle även vilja flytta och starta om på en ny plats. Det är så otroligt mycket saker som för någon annan kanske känns som något enkelt, men när man varit avstängd från livet i över 7 år så blir det svårare. Jag har varit nollställd under så lång tid att jag först måste hitta min kärlek för saker igen. När jag ställer mig frågan vad jag vill med livet, vad jag brinner för, hur jag vill att min vardag ska se ut, vad jag har för intressen osv. då möts jag av ett stort frågetecken.

För några månader sedan hade jag inte så mycket koll på rutiner och mådde rätt dåligt. På bara några månader har jag fått ordning på alla de här bitarna. Så jag känner inte att alla andra saker är hopplöst, jag kommer kunna lyckas med de också, jag måste bara ge allting tid och inte stressa. Att komma tillbaka efter 7 år "kanske" mer löser man inte på en vecka, jag får nog räkna med några år.


Gillar

Kommentarer