Alla känslor kring att vara så felplacerad

Godmorgon, sovit gott? När jag väl la mig somnade jag som en klubbad säl och vaknade upp för en stund sedan av obehagliga drömmar. Jag har varit så himla off från allt. Inte bara bloggen, magasinet och övriga sociala medier. Även här hemma är jag rätt avtrubbad från morgon till kväll - Tycker verkligen allt är tråkigt.

Jag vet exakt vad det beror på och har nämnt det fler gånger tidigare - Boende situationen. Både jag och min man är så felplacerade. Ingen av oss trivs här i Norrtälje. Jag vill aldrig gå ut, avskyr att allt som har med den här staden att göra och isolerar mig därför lättare. Jag umgås inte med människor här, utan har dom flesta inne i Stockholm. Mina intressen finns i storstaden och inte här, vilket gör att jag blir väldigt inspirationslös och även tappar motivation. Som tvåbarns mamma idag är det svårt att bara kasta sig iväg när man känner för det, jag har tider och rutiner att rätta mig efter. Kan tex. inte svänga förbi för en snabb lunch med brudarna eftersom det skulle krocka med dagishämtnings tiderna. Så jag blir väldigt fast och isolerad där jag bor idag. Detta smittar såklart av sig på bloggandet väldigt mycket. Har inte så mycket intressant för tillfället att skriva om.

Jag vill dela med mig av mitt liv i bilder och text, men fotointresset har tagit sig en ordentligt knock eftersom jag aldrig rör mig i omgivningar som väcker kreativiteten till liv. Det funkade i början, jag och Samir hade precis träffats och jag var nykär. Vi hade inga barn på den tiden, vilket resulterade i att vi åkte fram och tillbaka till Stockholm hela tiden, gästade event, gick på festivaler, unnade oss utekvällar med vänner och jag tog hand om mig själv. Men idag som föräldrar blir allt svårt eftersom vi bor en bit ifrån, vilket kräver både tid och planering. Hade vi bott inne i Stockholm så hade allt funnits runt hörnet och en lunch på stan hade inte varit några problem innan dagishämtning och en vända på stan med kidsen hade varit något vi såg fram mot. Jag tror även en flytt hade fått motivationen att göra fler och roliga saker med barnen hade förändrats. Här i Norrtälje kommer vi aldrig på något roligt som vi kan göra ihop med dom. Gå en promenad till Willys ?? usch bara tanken på att det är de enda vi gjort senaste tiden får min ångest att växa som en klump i magen.

Jag kan med handen på hjärtat säga att flera år av mitt liv är som bortkastade eftersom jag fastnat här. Det är dock inte så lätt att bara ta en lägenhet och flytta. Vi behöver något stadigt eftersom vi har två barn. Ett andrahandskontrakt är inte att tänka på, en tvåa är för litet... ah ni förstår. Jag hoppas verkligen att vi så snabbt som möjligt kan komma här ifrån så att vi får tillbaka lusten för livet igen. Jag tror helt ärligt att jag inte kommer lyckas komma ur min depression och utmattning helt och hållet i den här boende situationen som tynger mig mer än något annat. Jag försöker dagligen att tänka positivt, kliva upp varje morgon och göra saker jag tycker om. Men jag är så begränsad och lusten avtar efter bara någon timme när jag inser att hemmet är det enda jag har. Behöver verkligen få tillbaka livet igen för att lyckas ta mig ur det här.

Ni märker kanske hur jag ibland tappar all lust för allt. Vill bara kasta magasinet i väggen och sälja av det, orkar inte med bloggandet trots att jag älskar de? Det är för att jag inte kan leva ut mina koncept till 100%. Magasinet jag byggt upp är min bebis verkligen, är så galet nöjd och ser tydligt hur många förundras över hur jag lyckades. Har fått många förfrågningar när jag tänkt på att sälja av det, vilket betyder att det finns potential där. Det är svårt för mig att se den fulla potentialen eftersom jag är fast här och inte kan vara på plats där jag behöver vara för att utveckla det fullt ut. Många tankar och känslor jag vet! Ibland griper frustrationen tag i mig pga. bondesituationen och jag har lust att bara kasta in handduken eftersom det känns som en never ending story och att jag inte kan utvecklas här. Jag är i behov av utveckling och är en person som behöver pulsen runt mig för att leva. Jag klarar inte av det här småstads lunket, det är verkligen inte min grej. Tvärtom så blir jag som en levande zombie som tappar livslusten här.

Så om jag är lite off i allt jag gör, försvinner mellan varven och inte är sådär driven och aktiv som jag alltid varit, så vet ni att det är just den här situationen som tar död på all min kreativitet, inspiration och motivation till att göra saker. // Puss och kram

Gillar

Kommentarer

Kamilla
Kamilla,
Fy vad jobbigt för er att ni inte trivs i Norrtälje och längtar närmre Stockholm. Jag älskar stan och vi bodde där i många många år. Nu bor vi i villa i Uttran. Jag är i och för sig i stan minst två ggr i veckan men jag saknar stan samtidigt som det bor en torpare i mig som älskar att hålla på i trädgården. Varför kan jag inte få båda två??? Jultomten snaällakamillaskamera.com/
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229