• Psykisk ohälsa,  Tankar / Känslor

    Hide and seek

    Vaknade mitt i natten eftersom jag la mig redan 20.30. Under gårdagen var jag så slut i kropp och själ att jag inte kunde tänka på annat än att få lägga mig på sängen och bara stänga av omvärlden. När man varit så psykiskt urpumpad på all energi och ork i över 16 månader så är vägen tillbaka lång och ibland smärtsam. Jag har bra dagar mellan varven, men ibland knackar tröttheten på och signalerar till kroppen att jag inte är återställd än. Jag försöker verkligen på alla sätt jag kan “psykiskt” att fokusera på bra saker och sånt som jag vill göra med mitt liv. Jag har en rätt tydlig bild av vad jag vill, men stundvis är det svårt att vara allt för produktiv eftersom den fysiska orken tagit stryk ordentligt. Utmattningssyndrom och kronisk stress är ett levande helvete. Det känns som en never ending story. Ibland känns det som man börja läka för att andra sekunden känna sig lurad, det är som en hide and seek lek i i kropp och själ.

    Jag blickar konstant på mitt liv now days, går tillbaka i tankarna, försöker lägga ihop 1+1 för att förstå vad som lett till att jag blivit den jag idag är. Jag känner att den jag är blivit begravd under en stor hög med dåliga beslut och negativ energi. Men jag tror samtidigt att det här kan vara ett bra wake up call för min del. Jag har aldrig riktigt tittat tillbaka på livet, funderat över mina val och vilka situationer jag satt mig i. Det här är första gången jag verkligen använder hjärnan att tänka på mig själv och värdesätter min framtid “även om dagsläget är en aning orkeslöst”. Jag har insett mycket, framför allt att jag behöver ta tag i många jobbiga beslut för att kunna förändra livet så det gynnar mig istället för rinna mig ur händerna. Ni som följer mig vet att jag skrivit många inlägg om mina tankar och funderingar kring den här utmattningen och vad som ledde till den. Ni vet hur jag filosoferat på vad jag fyllt mitt liv med, vilka människor jag öppnat dörren för, och hur jag behövt putta ut många och stänga den igen. 

    Att reda upp i saker, se över sina relationer till människor är inte något man gör över en natt, det är en lång process. Många gånger känner man ett impulsivt ryck och vill be alla dra åt helvete, men sen lugnar man sig och inser hur viktigt det är att fundera riktigt noga över vilka som dränerar ens livslust och energi. När man lever i utmattnings tillstånd är det lätt att tro alla suger ut ens energi och vilja be alla dra, därför är det viktigt att fundera noga. Jag har brutit kontakten med många “flera gånger”, ibland har jag gett folk en till chans tom. flera. Den här gången är det annorlunda. Dom jag valt att sålla ut ur mitt liv har ingen väg tillbaka. Jag har bestämt mig för att göra mig av med precis allt som påverkar mig negativt, så jag kan börja fylla den platsen med positivitet, energi och ork istället. Det kanske tar mig flera år till, men det är värt om resultatet blir att jag finner mig själv igen och kan fylla mitt liv med bra energi och lycka. 

    Bara för man stänger dörrar så vaknar man inte upp dagen efter som en ny positiv människa. När man tömt det negativa så lämnas man oftast med känslan av tomhet och en aning förvirring. Man har tappat sig själv på vägen, kanske inte litar på sina egna instinkter eftersom man låtit andra påverka vardagen, självförtroendet kanske ligger på botten och man har en lång väg framför sig att jobba upp sig själv. Men det finns bara ett sätt att bygga upp sig själv på nytt, och det är att ta kontrollen över sitt liv och våga bryta dåliga mönster för att ersätta dom med bra.

    Lite tankar såhär mitt i natten

  • Psykisk ohälsa

    Stressen har skadat mig på lång sikt

    Över ett år har gått och tankarna kring bloggen har både varit positiva samt negativa. Har funderat ungefär 100 gånger på att lägga ner allt efter 13 års hårt slit. Det är jobbigt att ha tydliga mål med bloggen, men hela tiden behöva stoppa dess utveckling. Det känns som jag senaste åren jobbat i motvind. Det kanske inte är något ni läsare ser, men bakom kulisserna brottas jag konstant med motgångar som gör att jag inte bara kan köra fullt ut och lyckas med koncepten jag bygger upp. 

    Jag har dock insett att min utmattning påverkar mer än jag trott. När man gått i utmattning samt enorm stress under en längre tid så börjar hjärnan ta stryk. Man kan inte längre fokusera så som man gjorde innan. När jag försöker ta tag i dom sakerna jag älskar att hålla på med så samarbetar inte min hjärna lika bra med mig. Varje gång jag sätter mig här vid bloggen exempel så stirrar jag mig blint på skärmen. Jag har så mycket jag vill skriva, så mycket kreativitet som jag vet finns, men hjärnan lyssnar inte på mina kommandon. Jag är säker på att det är utmattningen som orsakat det här tillståndet och känslan blir att jag “tappat allt”.

     

    Långvarig stress skapar ett slitage på hjärnan, som utan chans till återhämtning inte hinner läka och återfå sin normala kapacitet. Stressen försätter kropp och hjärna i ett slags konstant alarmtillstån, det gör att korttidsminnet snabbt hamnar ur funktion.

    Forskning visar att stresskadorna finns kvar så länge. Efter sju år är hjärnan fortfarande starkt påverkad. Många försöker gå tillbaka till arbetet och den belastningsnivå de hade innan de blev sjuka, men det fungerar sällan


    Men jag tänker inte ge upp, jag vet att allt som behövs är återhämtning. Jag är fullt medveten om att en sådan enorm psykisk krasch som jag utsattes för kanske kan komma att ta år att reparera “om det ens räcker”. Jag får helt enkelt acceptera mitt tillstånd just nu och försöka hitta små lösningar för att fortfarande hålla mina intressen vid liv. B.la ska jag höra med kommunen om förlängda dagistider till barnen. Jag tror att både jag och barnen behöver det. Jag för att få återhämta mig i lugn och ro, barnen för dom behöver mer stimulans som jag annars inte orkar ge dom i mitt tillstånd. Trots mina enorma svackor från dag till dag så vet jag vilket fantastiskt liv jag har framför mig. Jag tvekar inte en sekund på mig själv, jag vet att jag kommer resa mig som jag alltid gjort under hela mitt liv.

    // Kärlek till er alla