• Tankar / Känslor

    Förlåta och gå vidare

    Det är en befrielse att sätta sig ner vid bloggen idag och skriva ut precis vad jag vill utan att längre bry mig vad människor ska tycka och tänka. Under en längre tid har jag hållit tillbaka mycket, försökt att göra alla nöjda i hopp om att behålla lugnet i vardagen – Till vilken nytta ? En sak som jag lärt mig om människor är: Att man aldrig kan smeka negativa människor medhårs

    Har ni någon gång blivit bemötta med näthat, eller folk som bara vill försöka förstöra det du älskar ? Oavsett vad ni varit utsatta för vill jag bara säga, att felet ligger inte hos er, det ligger i personerna som lägger sin energi på att störa sig, hata och kritisera. En person med god självkänsla har inget behov av att trycka ner och förstöra för någon annan. Så alla dessa människor som konstant häver ur sig en massa negativitet, är dom som behöver ta sig en titt i spegeln och förändra saker i sina liv. Kanske är dom deprimerade, kanske är dom missnöjda med att dom själva inte vågar ta för sig, kanske känner dom sig själva nedtrycka i andra sammanhang och väljer därför att lätta på trycket på någon eller något som inte gjort dom något. 

    Min blogg och dom sakerna jag gjorde kring bloggen blev under en lång tid något som folk störde sig på, kanske t.om hatade på. Jag förstod aldrig varför och gör ännu inte. Eller jo jag förstår att dom som kritiserat och hatat har problem, men jag förstod aldrig vad jag gjorde som egentligen behövde skapa dom känslorna ? Jag älskar att skriva, älskar webbdesign, älskar att fota, och tydligen något jag varit duktig på att göra då jag kommit väldigt långt. För mig har väl aldrig den där framgången varit det viktiga, utan att jag har ett krypin där jag får vara kreativ och få vara mig själv för en stund. Jag har aldrig haft dåliga avsikter med min blogg, tvärtom jag har alltid stöttat andra i branschen, ger mer än jag får tillbaka. Dom flesta samarbetena jag haft inom mode och skönhet har flyttat ut härifrån och in hos någon annan “eftersom jag älskar att se folk glada när dom får presenter”. Det är sån jag är. Ändå har kritiken haglat “mest från närstående personer faktiskt”. Tacksamhet har inte existerat. Eller så kanske det har med mig som person att göra. Jag är speciell det vet jag. Drar mig gärna undan periodvis då jag älskar tystnaden och ensamheten – Det kallas introvert. Jag kan inte rå för vem jag är, men jag vet att många känner sig utstötta dom perioderna i mitt liv. Jag ber om ursäkt för de, jag menar aldrig något illa, utan det är bara sån jag är och något jag behöver för att funka. Skulle jag behaga alla andra skulle jag gå sönder. En del i min omgivning förstår och accepterar “dom har jag kvar än idag”, andra pekar finger på mig och menar att jag inte bryr mig, dom kan jag inte ha kvar för det äter upp min energi.

    Men för några månader sedan gjorde jag ett val att lägga allt det negativa bakom mig. Jag stängde dörren och bestämde mig för att bara ge plats åt positivitet i mitt liv. Ända sedan jag tog det valet har mitt mående successivt blivit bättre. Den där utmattningen jag dragit runt på i snart 2 år har börjat lägga sig. Jag har säkert en lång tid kvar framöver innan jag är helt återställt “kanske år”, men så länge jag är på rätt väg, får de gärna ta hur lång tid som helst. 

    Många som hävt ur sig sin skit, satt krokben för att jag inte ska kunna göra allt som jag krigat för, har säkert hoppats på att jag skulle lägga mig ner, må dåligt och ge upp. Dom hade säkert mått bra om deras försök till att trycka ner mig funkade. För en stund tillät jag mig att känna och fundera, och den tiden resulterade i mer framgångsrika resultat än någonsin innan. Jag skapade mitt egna magasin “ett lyckat koncept”. Planerna är i full gång med att starta upp företag, vi jobbar varje dag nu för att få alla bitar på plats och kunna köra fullt ut. Jag har återigen hittat drivet och jag bara ÄLSKAR det. När folk försöker trycka ner, så är det viktigt att aldrig någonsin ge upp. Det är då vi ska lägga i femans växel och visa att INGEN ska få förstöra.

    Idag kan dom där negativa personerna inte nå mig känslomässigt längre, för dom har inte någon plats i mitt liv. Dom kan snacka bäst dom vill om min blogg, om det jag väljer att skriva om här inne, event vi går på, samarbeten, eller mig – Jag älskar fortfarande mitt liv, älskar det jag krigar för, älskar mina intressen och kliver upp varje morgon med en känsla att jag ser fram mot dagen. Så hat och kritik får inte plats längre. Jag tycker på riktigt synd om personer som har så mycket åsikter och känslor kring mitt liv. 

    För att kunna ta ett kliv vidare i och släppa allt som tyngt ned livet, så måste man förlåta. Och det är precis det jag gör idag. Alla människor är inte ämnade för varandra, alla kan inte älska varandra och gå bra ihop. Jag förlåter er för alla gånger ni utnyttjat mig, fått saker värda tusentals kronor. Jag förlåter er för resor jag sett fram mot, men varit tvungen att ställa in i sista sekund. Jag förlåter er för alla event jag inte kunnat gå på pga. att ni ställt in att hjälpa till med barnen “för att jäklas enbart”. Jag har fått ta emot enormt mycket klagomål från event arrangörerna som lagt ut pengar på min inbjudan, men jag skyddade er alltid genom att ta på mig skiten själv och be om ursäkt för mitt oansvariga beteende att inte dyka upp när jag OSA.t ja. Jag förlåter er för alla terror SMS som skickats 50 gånger om dagen. Jag förlåter er för alla gånger ni sagt att ni hatar mig trots allt jag gett er och aldrig hatat tillbaka. Jag förlåter er för alla gånger ni kikat in på bloggen och hittat på egna versioner om vad jag gör i mitt liv. Jag förlåter er för all stress ni skapat i min relation mellan mig och min fästman så vi nästan gått skilda vägar. Jag förlåter er för alla elaka uttalanden om barnen. Jag förlåter er när ni kommer till mitt hem utan att hälsa på mig, Jag förlåter er för allt – det är ingen fara, ni gjorde det som kändes rätt för er, även om det skapade ett levande helvete för mig under många år och nästan dödade alla år jag krigat för här inne. Gjort är gjort och inget vi kan ta tillbaka.

    Jag önskar er inget hat tillbaka, tvärtom, jag önskar er allt gott i livet. Jag hoppas livet ska ge er allt ni önskar och vill. Jag hoppas ni ska lyckas med allt ni tar er för. Jag önskar er allt välmående i världen och att ni kommer omges av människor som älskar er och skänker er glädje. Jag hoppas ni får all stöttning när ni behöver den och vaknar upp varje morgon med ett leende på läpparna och ser fram mot dagen. Jag önskar er ett lyckligt liv. Ge aldrig upp, kämpa för sånt ni älskar. Lyssna inte på andra människors skitsnack, utan gå på magkänslan. Vill ni något tillräckligt mycket så kör, låt aldrig någon säga att ni inte duger eller kan – För det kan ni! Va bra människor, sprid glädje runt er. Lär av era misstag och gör rätt till nästa gång. Kritisera aldrig människor för att dom är annorlunda, alla har sina anledningar dom kanske inte talar högt om. Se helt enkelt till att vara bra människor så kommer livet servera er bra saker tillbaka.

    Nu lämnar jag den här tiden helt bakom och blickar framåt // Kärlek till alla

  • Flash Magazine,  Tankar / Känslor

    Flash Magazine toppar läsarsiffrorna – lyssna inte på skitsnack

    Wow det känns mer än härligt att vakna upp en sån här fantastisk torsdag. Har märkt att mitt nya favorit ord blivit “fantastiskt”, skriver det i nästan alla meningar. Hur som… Vilka fina siffror Flash Magazine drar just nu. Samarbetet mellan Girlsquad och Womenrise har verkligen gett kanon resultat på själva facebook. Statistiken under gårdagen såg lovande ut med hela 29 tusen interaktioner. Sen har vi den “vanliga statistiken” som drar ca +10K i veckan. Så vi landar runt 40 tusen unika läsare i veckan vilket är kanoners och landar på ca 160.000 unika läsare i månaden. 

    Det var någon som valde att prata dåligt i magasinet för några dagar sedan – Skrev nått i någon grupp om att tidningen inte var en riktig tidning och att den enbart användes i eget syfte. Man får mer än gärna tycka vad man vill om Flash Magazine, men jag har lagt min själ i att bygga upp en helt egen nättidning utan utbildning, utan något stöd från någon kunnig inom branschen. Jag har suttit så många timmar, veckor och bara jobbat upp hela designen på helt egen hand. Kliver upp varje morgon och bevakar nyheter och försöker publicera innehåll som läsarna ska uppskatta. Jag är stolt samarbetspartner till 10 av Sveriges största event bolag och har enormt fina annonsörer som pryder tidningens sidor. Jag har mycket kvar att lära, måste bli bättre, designen kan absolut förbättras – Allt tar sin tid. Men i slutet av dagen är jag enormt stolt över mig själv och att jag vågade ta mig ann ett koncept helt själv utan någon uppbackning någonstans ifrån. Och sanna mina ord – det är inte ett lätt projekt att driva på egen hand. Varje dag önskar jag att jag hade ett team bakom mig som lotsar mig i rätt riktning. Men som jag brukar säga – skam den som ger sig. Jag kämpar på och hoppas på att framtiden ser lovande ut.

    Jag har  valt att samarbeta med grupper på Facebook där jag fått sprida nyheterna, och från Flash Magazines sida har vi valt att intervjua gruppskaparna samt länka till grupperna i vår kategori Facebook grupper. I dagens läge har vi 3 samarbeten, men hoppas på fler. Jag är enormt stolt över att kunna samarbeta med tidningen på ett unikt sätt som gynnar andra koncept också – Team work ! Tror många förväxlat det här med “samarbete” och inte lyckats skilja på olika koncept. En del tror att Flash Magazine ÄR en del av grupperna – Nej så är det inte, vi har bara ingått ett samarbete som ska gynna båda partner. Självklart är alla grupper som har intresse av att marknadsföra och samarbeta välkomna att kontakta tidningen. Det finns 1 intervju med mig som Chefsredaktör i tidningen av 377 publicerade artiklar hittills, så jag tror att uttalandet om “eget syfte” inte håller i längden. Det här med egna syftet håller jag på här inne på min privata blogg – Gäller att skilja på koncept och koncept. 

    Flash Magazine kanske inte är Sveriges största nyhetstidning, men med facit i handen är den läst av många och är på väg uppåt. Vill man kalla det låtsas tidningen så be my guest. 160.000 unika läsare i månaden talar för sig.

    Vad är en riktig tidning undrar jag då? 
    Alla är i starten någon gång under sin karriär – Rom byggdes inte över en natt.  

     

    Bild: här är siffrorna dom senaste 7 dagarna på enbart plattformen facebook.

    Tidningen växer just nu i rekordfart, jag är enormt tacksam och fruktansvärt stolt. Jag önskar jag kunde klona mig själv 4 gånger om så jag kunde hålla igång och jobba dygnet runt. Jag omfamnar faktiskt kritiken från privata personer, den ger mig mer glöd. Jag har alltid funkat så, när någon kritiserar nått jag gör, så tankar jag mig själv med mer bensin och lägger i 5.ans växel. Jag har fortfarande mycket att lära och ansökte därför igår om att få gå en utbildning – Journalistik och digitala medier utbildning – jag hoppas jag blir antagen. Trots många år som toppbloggare och en tidning som idag toppar listorna, känner jag att man alltid kan lära sig mer och utvecklas. Man kan aldrig investera för lite i sig själv och sin utveckling.

    En sak jag vill att mina läsare ska ta till sig – låt aldrig någon säga till dig att du inte duger, låt aldrig någon trampa på det du byggt upp och säga att du inte kan. Det kommer alltid finnas människor som inte kan glädjas åt din framgång och våga erkänna det. Lyssna inte på såna människor. Är du bra på något, har du en idé som du brinner för? KÖR, kör så in i bara HELEVETE haha. 

    // Ha en fantastisk fin dag 

  • Tankar / Känslor,  Vardagligt

    Baksidan med att jobba hemifrån

    Godmorgon, dagen startade för flera timmar sen med dagislämning, jobb med tidningen och lite annat. Har så otroligt mycket som jag behöver få ordning på idag, för i morgon blir jag ensam med barnen då Samir ska iväg på ett event “October fest på Café Opera”. Eftersom vi inte får hjälpen med barnen längre kan vi som ägare till magasinet inte gästa eventen tillsammans. Med tanke på min utmattning jag haft, så har vi tagit beslutet att Samir får gå på dom sakerna som jag jobbar hårt för. Jag kan inte lägga för mycket på mina axlar – räcker med att jag jobbar 7 dagar i veckan med både blogg, magasin, moderator i en av Sveriges största tjejgrupper, har ett hem att ta hand om, renoverar hemmet, tar hand om två barn i dagisålder, skulle jag springa på alla event nu hade jag säkert gått in i väggen på nolltid. Såklart längtar jag efter att också få komma ut och leva lite, speciellt ihop med Samir, men efter alla onödiga tjafs och bråk från omgivningar så fort vi tar ett steg utanför den här dörren och unnar oss lite kvalités tid så har vi bestämt att hålla dom utanför allt vi gör idag.

    Något jag verkligen önskar i dagens läge är att jag hade ett kontor att åka till istället. Blir så fruktansvärt svårt att få rätt fokus när man jobbar hemifrån. Alltid är det något som distraherar + att ingen tar dom sakerna jag jobbar med på allvar. Hade jag suttit på ett kontor någonstans hade folk säkert agerat och tänkt annorlunda och vid det här läget hade jag varit miljoner gånger längre fram i mina projekt. Så länge jag är här hemma så kommer alltid människor tänka – Hon är ju ändå hemma, det är väl inte att jobba. 

    I skrivandes stund har jag 160 mail att gå igenom på “blogg mailen”, sen har jag magasinets mail som jag ska gå igenom. Jag ska uppdatera, bevaka nyheter, hinna svara på alla mail, boka in kommande event.. skulle kunna nämna 20 saker till som man gör bakom kulisserna som tar den mesta tiden “som ni läsare inte ser”. Jag förstår att det blir lätt å tro att man inte jobbar hårt, men sanningen är den att jag jobbar hårdare med mina projekt här på nätet än vad jag gjort när jag haft ett “normalt” jobb ute i samhället. Men jag älskar det jag gör, jag brinner verkligen för det här, även om det är surt att jag inte kan göra allt som hör till idag “men det kommer”. Har jag tur kanske jag inom en snar framtid kan åka iväg hemifrån och jobba någon annanstans, skulle vara fantastiskt så jag kan snabba på den här processen nu. 

     

  • Tankar / Känslor

    Fick en läsning av fina Alexandra Ståhl idag

    Jag har sett många som läser av folk på nätet. Dom drar kort och ger vägledning till människor. Jag själv har en medial förmåga “fast den är väldigt outvecklad”. Men jag har aldrig stött på någon som vägleder som känns “äkta”. Men det finns en tjej Alexandra Ståhl som vägleder och äktheten känns 100%. Idag hade jag turen att få en läsning av Alexandra och wow säger jag bara. Budskapen jag fick passade så bra in på mig som person och hur min situation ser ut idag samt hur den sett ut under en längre tid. 

    B.la nämnde Alexandra att jag är en eldsjäl som älskar att skapa projekt, en person som har många bollar i luften och som har en passion för allt jag tar mig för – Det stämmer. Jag är väldigt kreativ, älskar att skapa projekt, har så mycket ideér, tankar samt visioner. Ibland har jag så mycket i huvudet att jag får svårt att strukturera upp allt och veta vart jag ska börja och hur jag ska avsluta. Ibland skulle jag behöva en mentor som vägleder min kreativitet rätt, men det är inte lätt när man jobbar via nätet på egen hand. 

    Alexandra nämnde även att jag uppoffrar väldigt mycket just nu, men jag gör det för andra – Stämmer. Jag har uppoffrat allt för mycket för att andra ska må bra, men lämnar mig själv både psykisk och fysisk dränerad och tömd på inspiration och motivation. Det är därför jag exempelvis isolerar mig mycket och längtar efter egentid hela tiden, för att inte behöva bli tömd på min energi pga. yttre omständigheter. 

    Alexandra förklarar ett isberg, och hur jag ligger och guppar på ytan. Det är bara jag som kan bestämma om jag ska sjunka till botten av berget eller bestiga toppen. Jag kommer behöva göra många uppoffringar, men jag behöver göra dom för min egna skull och inte för andras. Ni som läst min blogg en längre tid vet exakt andra kanske inte förstår. Jag har under en lång tid publicerat frustrerande inlägg kring vägskälet i livet jag står i just nu. Många personer som jag behöver bryta band med, våga lägga locket på och inte låta negativiteten bita mig i arslet. Jag har lyckats till en viss del, men jag är inte mer än människa och ibland så sipprar det negativa igenom. Jag förstår exakt vad denna läsning ville säga mig och Alexandras kort kunde inte ha mer rätt. Jobbet ligger på mig, jag måste bara våga släppa det dåliga samvetet gentemot andra människor och våga investera i mig själv mer – Lägga mer fokus där det hör hemma. 

     

     

  • Tankar / Känslor

    Saknar den “riktiga” känslan för livet

    Något jag tänkt på väldigt mycket senaste tiden är att jag saknar känslan av livet. Jag tänker tillbaka på livet, känslan när jag tog en höstpromenad, känslan att ligga på en brygga i skärgården och sola, doppa sig i havet, känslan att åka båt, känslan att skåla och skratta ihop med sina vänner, känslan när tjejerna kommer över på vin kväll, känslan att dricka en kopp te på kvällen framför ett bra program på tv, känslan att julpynta hemmet, känslan att se fram mot sin födelsedag, känslan att vakna upp på morgonen och se fram mot dagen, känslan hemma när man gjort fint, känslan att ta en skön promenad i naturen, känslan att luta sig tillbaka i soffan och prata med en god vän i telefon, känslan att dricka en take away kaffe på väg till tunnel banan, känslan att somna till ljudet av tunnelbanans tjut på perongen.

    Jag saknar känslan för livet idag, jag trivs inte där jag bor, längtar tillbaka till det enda som varit ett hem för mig “Stockholm”. Jag saknar tiden ihop med vänner, jag saknar orken att ta sig ut på en avslappnande promenad och andas frisk luft, saknar somrarna när jag spenderade tid ute i skärgården och hade det sådär somrigt, sena kvällar på altanen, vattnet, mygg rökelser, kluckandet av Östersjön som slår upp mot klipporna, båtturerna ut till kobbarna med grill, bad och dryck. Ingenting är som det en gång varit. Mitt liv har inte gått åt en positiv riktning, det är mer dött. Jag gör inte dom här sakerna längre. Min energi har varit helt död att jag dragit mig från allt som hör livet till. Har fyllt mitt liv med meningslösa människor som inte har några drömmar och visioner, som är bittra och negativa – Det har smittat av sig på mig som annars är en glad tjej som alltid älskat att omge mig med människor “med lite egentid mellan varven”. 

    Mitt stora mål nu när jag börjat repa mig succesivt från utmattningen är att återfå kontrollen av mitt liv. Jag vill leva igen, jag vill inte sitta i den här deprimerade betongbunkern med en massa negativa människor runt om kring som hatar livet. Jag vill öppna mina dörrar för positivitet och skratt. Jag vill få kontroll på mina dagar, vad jag fyller dom med, tiden med vänner, ekonomin – Allt helt enkelt. Jag har äntligen börjat ta tag i hemmet för barnens skull. Jag hoppas bara att allt jag gör nu inte ska smittas ner av negativitet. Jag är en sån som tror på att depressioner och dåliga energier sätter sig i hemmets väggar. Jag har gjort allt i min makt för att måla över den energin och bygga på med positiv istället. 

    En livsförändring sker inte över en natt, det är jag väl medveten om. Det kan ta månader tom. år. För mig är det dock ett gott tecken att jag börjat tänka tillbaka på den där riktigt känslan för livet och känner saknad för den. Tack vare den enorma saknaden så har jag ett tydligt mål att jobba efter. Innan har allt gått i en snabb hastighet och jag har inte hunnit med att stanna upp och fundera över vad jag vill och hur jag känner samt vill känna, därför har jag haft svårt att gå igenom den förändringen. Men idag känner jag och vet. En del förändringar har jag redan lyckats göra och andra kommer kräva massa energi och jobb. Många människor har jag stängt dörren till och har fortfarande vissa kvar. Det får helt enkelt ta sin tid, det viktigaste är att jag når mitt mål förr eller senare. 

  • Tankar / Känslor

    Ni har haft fel hela tiden

    Godmorgon, har varit igång ett tag och jobbat. Idag är en sån där skön arbetsdag i magasinet. Min fantastiska vän Josefine Boysen som driver gruppen girlsquad blev inatt den tredje största tjejgruppen på Facebook och det stöttar vi såklart med en artikel. Josefine är även event manager i magasinet för Malmö stad – En självklarhet att ha med henne då vi inte bara är riktigt goda vänner, utan vi är också lika driva när det kommer till sociala medier. Vi tänker lika, har samma typ av hunger. Slå ihop den hungern och den bli ostoppbar. Många har haft invändningar mot att vi drivit på ihop – Varför undrar jag, har det med svartsjuka att göra? Dom här kommentarerna gjorde att jag backade från exempelvis GS “Girlsquad” i våras när jag var moderator hos Josefine. En super ära att få förtroendet, men även kunna stötta min vän i hennes koncept. Men jag var rädd att förlora hennes vänskap efter en massa “snack”, så jag backade ur och tänkte att min vänskap är viktigare än något annat. Såhär i efterhand förstår jag att folk bara ville sära på oss. Varför skulle vi ryka ihop bara för vi stöttar varandra och jobbar som ett team ihop? Alla onödiga kommentarer har ju bara visat sig vara felaktiga, då vi än idag har kul ihop när vi slår oss samman på ett eller annat sätt. Jag är dessvärre inte moderator i gruppen längre, men är aktiv och cirkulerar som en gubbe i lådan där inne med teamet ändå – Man kan säga som så att mig blir dom inte av med så lätt – Kärlek under hot kallas de haha.

    Kan man sära på vänskap och business så är det fantastiskt. Många i den här branschen är för egoistiska och vågar inte involvera någon i sina koncept. Kanske är dom rädda att hamna i skuggan av den andra personen, att helt plötsligt inte sitta stadigt på sin piedestal? Jag funkar inte så, jag tycker man ska involvera människor, våga dela med sig, slå ihop med lika sinnade för att nå ännu bättre resultat. Förr eller senare märker man ändå om det skiter sig eller inte. Alla har hela tiden kommenterat när jag och Josefine gjort saker ihop. Ibland har jag låtit mig påverkas, fått kalla fötter och trott på att det ska “slå gnistor” mellan oss. Förutom vårat första drama vi hamnade i, så har det aldrig slagit några gnistor. Varje gång vi gått ihop så har jag alltid haft väldigt kul, blivit inspirerad och fått en liten push i baken. Det är roligt att göra saker ihop med andra “även om det handlar om sociala medier”. Och med handen på mitt hjärta har jag alltid tyckt att det varit “roligast” att göra det ihop med henne. Skulle faktiskt vilja kasta in Jessie i den här diskussionen också, känns som det varit en skön trio när vi legat vaken om nätterna och roddat i saker och ting för att bli bäst på det vi gör. 

    Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, antar att jag bara ville få sagt att många av er haft fel hela tiden – Lika barn leka bäst brukar de heta. Jag är i alla sjukt stolt över min vän som kammade hem ett av sina mål igår – hela 80.000 medlemmar i gruppen, vilket gör hennes grupp till den 3.e största i Sverige. Helt klart värt att nämna om och om igen. 

  • Samarbeten / PR,  Tankar / Känslor

    Vad hade jag gjort om jag vann 10 miljoner

    Vad hade jag gjort om jag vann 10 miljon kronor? Jag hade gått raka vägen till systembolaget och köpt mig en fin champagne som jag korkat upp och skålat med min man, sedan har jag jag tagit ett handbagage och slitit med mig familjen till Arlanda och satt mig på första bästa plan till Dominikanska republiken och flytt kyliga Sverige.  Jag hade verkligen unnat mig och familjen en lång semester på kritvita sandstränder, svajande palmer, solsken och tonvis med god mat. 

    Sedan har jag hyrt en firma som kom och tömde lägenheten från topp till tå och hyrt in målare och en privat inrednings designer. Ja det är mycket man drömmer om att göra ifall man hade tonvis med pengar. Jag hade unna mig och familjen först och sedan delat med mig till folk jag älskar. Jag hade investerat i mina projekt, sett till att jag hade allt material jag behöver för att kunna jobba utan att begränsas. Ekonomiskt oberoende hade varit en dröm verkligen, inte behöva oroa sig för att vissa månader ska bli sådär blodigt jobbiga “som dom ibland kan bli”, speciellt när man är stor familj med barn. 

    Ibland funderar jag starkt på att testa min lycka via svenska casino. Där kan man hitta tonvis av olika casino sajter. lite som att skrapa triss och dra hem vinsten utan att behöva springa till affären. Kanske har jag nybörjare tur? Brukar ni ha tur i spel? Jag har faktiskt haft det, men som jag skrev kallar jag det mer nybörjare tur. 

    Vi får se kanske står jag här med millar på kontot snart eller så blir det fortsättningsvis pannkaka på torsdagarna.

  • Tankar / Känslor

    Ett gott skratt förlänger livet – Jossan & Jessie

    Lika barn leka bäst sägs det, och visst är det så. Som alltid har jag legat dubbelvikt av skratt efter ett samtal med Jessie och Jossan ikväll. Av någon sjuk anledning spårar våra samtal alltid och vi kommer bara på sjuka saker och har alltid något att prata om, även när vi inte har det så sällskapar vi varandra, vet inte hur många kvällar vi alla legat tysta i telefon och vaktat GS som blodhundar och hojtat till när någon tar ut svängarna för mycket. Många har alltid trott att exempelvis min och Jossans vänskap bara var för kulissernas skull, dom kunde inte ha mer fel. Jag gillade Jos från första sekund vi fick kontakt. Att två med rätt lika personligheter sen kan ryka ihop är inte ovanligt, tvärtom är det rätt vanligt, och visst hamnade vi i drama med varandra, men inget som vi efter en tid inte kunde lösa som två vuxna människor. Och Jessie, vilken fantastisk tjej, alltså jag bara älskar den där finnen. Hon är sådär sten cool på alla sätt och vis. Alla våra nätter när vi legat i 3 part samtal och vridit oss av skratt tills någon typ somnar ifrån klockan 08 på morgonen. Har saknat dom kvällarna/nätterna massor, trots att jag mådde som sämst under den perioden så mådde jag ändå bra, dom fanns där hela tiden och lättade på trycket – Evigt tacksam. 

    // Kärlek till er 

     

  • Tankar / Känslor,  Vardagligt

    Det är massor med magasinet och ingen är gladare än vi

    Vilken mysig kväll, känner mig så tillfreds idag. Som jag skrev tidigare är det många saker som jag börjat få rätsida på vilket känns befriande. Barnen somnade för ett tag sedan och jag har suttit i lugn och ro och svaret på lite mail. Fler inbjudningar för magasinet har dundrat in vilket känns enormt kul. Vi har rätt mycket framför oss nu jag och min man, ska försöka hinna med att gästa allt. Nu på torsdag är det premiär för filmen DET2, på plats kommer Stellan Skarsgård att vara ihop med sin son. Ser fram mot att se filmen, om det inte blir Samir som åker iväg, beror helt på om vi får barnvakt den dagen eller inte. Jag har inget emot att stanna hemma med barnen om han vill åka iväg och mingla lite. Det skulle tydligen vara efterfest också. Sen har vi den 8.e, då ska jag gästa VMB influenser awards, sen den 14-15 Fashion show gala och fest, den 19 en hälso gala nere i Malmö som jag skickar mina event ansvariga i Malmö på, sen 22 3 års jubileum för en indisk restaurang. Jag har några till saker som jag måste dubbel kolla att ifall jag kan gå eller om det får bli någon annan från tidningen. 

    Jag har varit lite långsammare den här veckan, eftersom jag är ensam med att skriva artiklar och sköta om själva tidningen i dagens läge så kan jag inte pusha mig själv över mina gränser, jag måste se till att inte ta ut mig helt. Jag hoppas att Flash magazine inom kort har det perfekta teamet som jobbar upp tidningen ordentligt och att jag kan ha bra personer som kan skriva artiklar och även är duktiga på webbdesign och kan ta sig ann alla uppdateringar på sidan. Som jag alltid säger – Skam den som ger sig. 

    Bloggen blir en aning lidandes, uppdaterar inte lika ofta och flitigt, men det känns ändå bra att inte ha 1000 bollar i luften samtidigt. Dom gångerna jag sätter mig här och skriver känns det istället befriande och inte påtvingat. // Ha en fortsatt underbar kväll

  • Tankar / Känslor

    Skäms på mig och min kille

    Skulle gå igenom mina kommentarer för någon dag sedan och så dök “anonym” upp som gubben i lådan och höjde ett litet finger till mig och min man efter mitt inlägg om galan ihop med Viaplay i onsdags – Skäms på dig och din kille ! 

    Hahahaha kunde inte sluta skratta. Älskar såna här kommentarer, för det säger mer om personen som kommenterar än det gör om mig som bloggare eller min man. Det är uppenbart att det kliar lite extra i anonyms rumpa när hon/han “utgår fram att det är en hon” då killar inte brukar hålla på med såna där barnligheter. Avundsjuka kanske? Irriterande att se någon annan person njuta av sitt liv, skratta ha kul och lyckas uppnå sina drömmar och mål. Det är den där negativa energin du bär på Anonym som förpestar ditt liv, sudda bort den. Har du några drömmar här i livet? Satsa på dom så ska du se att bitterheten successivt kommer förändras till lycka och glädje – Jag hejar på dig ! 

    Jag och min man kommer fortsätta åka på skäms galor när tillfälle ges, fortsätta dricka skämsdricka och hänga med resten av alla kända skämmisar. Jag gillar helt enkelt mitt skämmiga liv och byter INTE bort det mot ett anständigt. Jag gör hellre bort mig 100 gånger än att stå menlös i ett hörn. // Ha en fortsatt trevlig söndag så ska jag dricka en kvälls kaffe.