MITT BIPOLÄRA "INFLUENCER" LIV

Jag vill börja mitt inlägg med att fråga alla som lider av någon form av psykisk ohälsa: Hur ofta ni känner er missanpassade i alla livets situationer? Att ni aldrig hör hemma någonstans och att resten av det "friska" samhället inte vågar engagera sig och tro på er förmåga pga. ert mentala tillstånd ?

Om svaret är "ofta", välkommen till den psykiska ohälsans värld. Spelar ingen roll hur mycket resten av samhället drar upp debatter om hur vi ska lyfta psykisk ohälsa, förstå bättre, och se styrkan hos personer med olika diagnoser. Särbehandlingen och rädslan lyser igenom när dom inte ens tänker på att dom dömer.

Jag lider av Bipolär sjukdom "en kronisk diagnos" som inte går att behandla bort. Jag får helt enkelt lära mig leva med den. På det har jag även PTSD, Borderline, kronisk stress och ångest syndrom. Fråga mig inte hur dom satte alla dessa diagnoser på mig, antar att jag var för öppen på mina samtal hos psykologen för några år sedan och framstod som ett Alfabet med diagnoser haha. Personligen tror jag att PTSD och Bipolär passar bäst in, och att den kroniska stressen och ångesten hänger ihop med själva PTSD.n.

Jag har varit i influencers branchen så länge jag kan minnas (14 år). Har flängt runt på topplistorna, praktiserat på en av Sveriges största bloggportaler, varit fotograf på stora festivaler som Summerburst / Dans Dakar, medverkat i tidningar och gud vet vad.

Med mina diagnoser har jag haft svårt att hålla samma tempo hela tiden. Har klättrat på topplistorna under mina maniska perioder, för att sedan falla under mina depressiva perioder. Jag ser ett tydligt mönster. Det har aldrig varit ett problem för mig, utan något jag helt enkelt får acceptera - Att jag blir en jojo influencer, som ena stunden springer runt på galor och har hundra bollar i luften, medan jag i andra perioder föredrar hemmets trygga vrå där jag får skärma av livet runtom. 

Något jag dock haft svårt att acceptera och förstå mig på, är alla som hoppar på mig under mina maniska perioder, vill samarbeta, PR byråer som vill boka in möten och göra saker ihop med mig. Dom har helt enkelt sätt att jag sitter på en enormt stor potential och en kreativitet som knockar många. Men så fort jag trappar ner på mitt tempo, tar en liten vilopaus, avstår från event eller skriver av mig om lite "jobbigare" saker, då backar folk. Vad är dom rädda för?

Det här om nått är att döma kan jag tycka. Att höja någon till skyarna, men när personen tar hand om sin hälsa i form av att dra i handbromsen, så är folk inte intresserade längre. Jag har stött på det här många gånger under mina år som bloggare. Det senaste halvåret kanske 3 gånger. Folk skriver till mig, vill göra massor, vill träffas på lunch möten och bolla ideér för framtiden. Skit kul kan jag tycka och det motiverar mig massor. Men så fort man nämner ordet "bipolär" eller signalerar att man har en svacka så reagerar folk som att man drabbats av pesten och sprider smittor kring sig.

Många kanske tror att man inte märker av "låter saker rinna ut i sanden och är tyst". Såklart jag märker och det gör ont många gånger. Jag är samma kreativa tjej, besitter samma potential i mina depressiva perioder som när jag har mina maniska. Skillnaden är att jag behöver trappa ner tempot lite, kanske skriva av min om andra saker än goodiebags och lyxiga event. Man känner sig utsött, man känner sig mer "sjuk" och annorlunda.

Jag har förstått att den här världen bland PR byråer, företag, event byråer inte har tid, lust eller ork att engagera sig i psykisk ohälsa. Antar att dom inte känner sig trygga med att ge plats till någon som inte kan hålla full kareta från morgon till kväll 7 dagar i veckan. Men varför har vi då galor som ska lyfta psykisk ohälsa? Dit alla kommer och skålar i champagne och ska visa sitt fulla stöd. Stödet är inte att springa på galor och låta sitt ansikte bli fotat av pressen för att det ska "se bra ut". Stödet är när vi på riktigt vågar lyfta och engagera oss i de personer som skulle behöva samhällets backup. Och få chans att visa upp att även vi med psykisk ohälsa kan vara engagerade och motivera andra som själva lider av psykisk ohälsa. Det är när folk backar som man blir mer isolerad och "sjuk". Man känner att man inte är lika bra och duger.

Det är inte lätt att vara bipolär i den här bubblan, inte i någon annan bubbla heller för den delen. Alla som lider av någon form av psykisk ohälsa känner nog igen sig i det jag skriver, att vi alltid blir missförstådda, att alla backar från oss, tror att vi är mindre smarta , att vi inte har någon potential. Det är aldrig någon som vill integrera med oss, vågar göra saker ihop med oss. Folk tror direkt att allt kommer gå åt helvete bara för vi har en "osynlig sjukdom".

Det många inte förstått när det kommer till mig är, att det är min bipolära sjukdom som skapar den här drivna och kreativa influensern. Utan den hade jag aldrig varit den jag är och så driven som jag kan vara i perioder. Även mina svackor har blivit min styrka i så mycket, hur svårt jag än kan ha det, så känner jag mig så stark som fått den här prövningen i livet och ändå lyckas klara av den.

Jag har förstått att även i denna bransch så kommer folk att döma. Därför slutade jag sitta och vänta på dom här chanserna som folk hintade med hela tiden. Jag startade istället upp mitt egna magasin som jag försöker göra något bra av. En dröm hade varit att göra nått ihop med andra i branschen som satt på kunskaper jag själv inte har, men jag har gett upp efter alla år med falska förhoppningar. Jag krigar på själv, vissa dagar orkar jag med tonvis och andra dagar får jag ta det lite lugnare, men i det stora hela bevisar jag för mig själv att jag kan trots mitt bipolära "jag" , medan alla andra tror att jag smittar och vänder mig ryggen.

Jag har accepterat att jag kommer behöva kriga på helt egen hand för att ta mig någonstans. Jag har förstått att samhället vi lever i idag inte vågar satsa 100% på oss som lider av psykisk ohälsa. Jag har förstått att okunskapen kring våra diagnoser är stor och kanske för krånglig för samhället att bli insatta i. Sorgligt om ni frågar mig, men jag kommer göra allt i min makt för att vara en förebild utåt och visa upp både det positiva och negativa.

Lider du av psykisk ohälsa?
Kan du känna igen dig i något jag skriver?
Eller tillhör du den kategorin som saknar förståelse och inte vågar integrera ?


Gillar

Kommentarer

MikaelaEricsson
MikaelaEricsson,
Jag är nyligen diagnostiserad med bipolär sjukdom. Jag har inte förrän nu förstått själv varför det blivit som det blivit med alla olika jobb man haft. Ingen vill kännas vid en psykiskt sjuk människa. Det är den hemska sanningen i dagens samhälle 😞nouw.com/mikaelaericsson
Jellicas
Jellicas,
Det är fruktansvärt hur vi ibland blir bemötta, framför allt ute i arbetslivet. Jag har blivit sån att jag drar mig mer undan från människor idag än vad jag gjorde när jag var yngre, inte så konstigt kanske.

Skönt att du fått diagnosen på papper i alla fall, nu kan du lära känna dig själv och din bipolära bättre. Kram och tack för du kikade in
nouw.com/jellicas
mittinre
mittinre,
Känner ofta att jag inte passar in i samhället. bra att du lyfter psykisk ohälsa.! nouw.com/mittinre
Jellicas
Jellicas,
Så tråkigt att du ska behöva känna så , tack själv för du är med och uppmärksammar problemet 🌺nouw.com/jellicas
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229