Tysta inte ner personer som vågar dela med sig av det "jobbiga" i livet

Jag är en "överanalyserare". Jag kan vrida och vända på saker tills jag fått ner det i molekyler. Och det är något jag gjort med det här uttalandet - att jag är för utlämnande på min blogg om både mig själv och om andra.

Det gör mig ledsen att vuxna människor tycker att andra människor inte ska kunna dela med sig av både med och motgångar, skriva öppet och visa sårbarhet, misslyckanden, hjärtesorg och framför allt att dela med sig hur det är att leva ett liv med psykisk ohälsa. Jag är av åsikten att fler borde våga dela med sig för att inte känna sig ensamma med sina problem. Överallt möts vi att perfekta fasader där allt bara flyter på. Livet flyter inte alltid på, man klampar inte runt på en bädd av röda rosor hela tiden.

Jag kan bara tala från mitt hjärta och mina erfarenheter, och tro mig jag har krigat med psykisk ohälsa i många år. Gått ner mig i så djupa depressioner att jag knappt sett någon utväg förutom att avsluta livet. Jag har gråtit och känt mig förtvivlad över min relation, varit arg på min partner, tyckt livet som mamma varit tufft och jobbigt, var mer än besviken på min omgivning och tagit stort avstånd. Jag har delat detta med mina läsare, vågat skriva ner känslorna i text och visat andra att "även de som ser perfekt ut till ytan, kan ha ett djupt mörker inuti".

Är jag för utlämnande när jag skriver om min släkt? En släkt som aldrig brytt sig, en släkt som jämförde mig i 13 års ålder med min pappa som utsatt mina systrar för sexuella övergrepp? En familj som tittade på när jag sattes på behandlingshem och inte brydde sig att hälsa på eller finnas till hands? Ska jag hålla tyst om såna saker, hålla det för mig själv? Visst skulle jag kunna göra det, men vart någonstans blir den här bloggen personlig då, när den inte längre handlar om mig och mitt liv? Det är tragiskt och väldigt sorgligt när människor försöker tysta ner problem som kan vara livsviktiga för många att inte känna sig ensamma i.

När jag skriver om min psykiska ohälsa, kastar ur mig sorg, ilska, frustration, sårbarhet och mycket mer, så vet jag att det finns dom som uppskattar att jag delar med mig. Fler har kontaktat mig och tackat för min ärlighet när det kommer till såna inlägg, än när jag låtsas som livet flyter på utan några som helst problem. Fler säger att min ärlighet har förändrat mycket för dom, än när jag publicerar bilder från glammiga galor och låtsas som jag lever ett "fläckfritt" liv.

Jag är en vanlig tjej, har inte vuxit upp med silversked i munnen, har inte fått allt jag pekat på. Jag har tagit mig igenom många, många, många jobbiga år av svek. Det har skadat mig, men också format mig till den personen jag idag är. Jag tycker det är så otroligt viktigt att vi som är äldre och håller på med sociala medier, öppet visar den nya generationen att man inte behöver klistra på ett låtsas leende, utan att det är okej att vara personlig och utlämnande ibland. Jag tycker det är dags att fler av oss i den här branschen spräcker hål på den bubblan.

Jag tycker fler av oss ska uppmuntra de kreatörerna i branschen som vågar vara ärliga, vågar visa upp livet som det är och inte manipulera bilden av det. Vi höjer personer till skyarna som mer eller mindre serverar oss ett liv som är omöjligt att förlika sig med. Livet är inte ett stort lyxigt event på Berns salonger. För de flesta människorna handlar livet om "vanliga" saker som - jobb, familj, barn, dagis, skola, vänskap, semester, kvällarna framför tv, hälsa, matlagning, städning, krångel med ekonomin osv. normala vardagliga saker. Många kämpar dagligen med psykisk ohälsa och känner sig ensammast i världen i sitt mående.

Jag tycker det är fantastiskt när några av oss vågar ta oss i kragen och ge oss själva en utskällning och landa på jorden igen. Jag har svävat lite för mycket, men har insett att det är när jag är 100% äkta och ärlig med vem jag är och hur livet ser ut, som jag faktiskt får den bästa responsen och mer respekt. Så jag gav mig själv den utskällningen, jag förtjänade den alla dagar i veckan.

Så snälla vi måste sluta hyscha personer som vågar berätta, som vågar vara ärliga och öppna. Det här handlar inte bara om mina texter, utan om alla som vågar. Omfamna den genuina öppenheten istället, för det finns så många som behöver få känna att dom inte är ensamma i sina problem.

Kärlek och repsekt till er alla

Gillar

Kommentarer

Katrin :D
Katrin :D,
Första gången jag tittar in här och verkligen inte sista gången. Fastnade direkt för din öppna personlighet. Sluta aldrig dela med dig och vara öppen med dina läsare, säger som Mia här ovan älskar att du är ärlig om jobbiga saker i livet 💜
Katrin :D
Katrin :D,
Första gången jag tittar in här och verkligen inte sista gången. Fastnade direkt för din öppna personlighet. Sluta aldrig dela med dig och vara öppen med dina läsare, säger som Mia här ovan älskar att du är ärlig om jobbiga saker i livet 💜
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229